Fler barn kommer att dömas till fängelse

Åtta års fängelse för mord på en polis.

Dagens dom är möjligen en fingervisning om att domstolar börjar se strängare på grov brottslighet begången av väldigt unga personer.

Att Göteborgs tingsrätt anser att åklagare Linda Wiking lyckats bevisa att 17-åringen mördade polisen Andreas Danman är inte på något vis sensationellt.

Ynglingen har nekat, men övervakningsbilder och vittnesmål om gärningsmannens utseende och klädsel talar ett annat språk.

Det är åklagaren som har bevisbördan. Den tilltalade har ingen skyldighet att säga någonting.

Men om du påstår att du är oskyldig, så är det en god idé att ha en bra förklaring till varför tändsatspartiklar från mordvapnet hittades på dina kläder i samma bylte som automatpistolen som användes och ett munskydd med ditt dna på.

Pojken har i stället lämnat en vag berättelse om sina förehavanden den aktuella kvällen i Biskopsgården och har dessutom ändrat sig fram och tillbaka.

Detta är ett så kallat indiciemål, bevisning som direkt knyter 17-åringen till mordet saknas, men åklagarens material är tillräckligt.

Så långt bevisvärderingen. Vad finns att säga om straffet?

Det går först och främst att konstatera att det är mycket ovanligt att så här unga personer döms till fängelse över huvud taget, även om det rör sig om grövsta tänkbara brottslighet.

Utgångspunkten för 17-åringar som begår mord är fyra års sluten ungdomsvård.

Fängelse får endast dömas ut om det föreligger "synnerliga skäl". Översatt från juridiska betyder detta att ribban för en domstol är mycket högt lagd.

Åklagaren yrkade på tio års fängelse för mord på polisen och försök till mord på en ung man tillhörande ett rivaliserande gäng.

Det blev inte riktigt så strängt. Men det blev en hård dom. Låt oss inte glömma att lagen sätter gränser: en person i den här åldern ska dömas till ungefär en tredjedel av vad en vuxen hade fått.

Flera skäl finns till att det inte blev ungdomsvård:

Gärningarna hade lett till livstids fängelse om 17-åringen varit vuxen, det rör sig om två mycket grova brott och de begicks bara några månader efter att pojken släpptes efter att ha avtjänat sluten ungdomsvård för ett tidigare mordförsök.

Den här domen lär överklagas och än är inte det sista ordet sagt. Men jag tror att vi kommer att få se fler utfall av det här slaget i framtiden.

Det är mycket ovanligt att barn begår mord, men vi känner alla till hur den grova brottsligheten har utvecklats de senaste åren.

Offensiva åklagare kommer att kräva fängelse även för väldigt unga gärningsmän och på sikt tror jag att en ny praxis kommer att etablera sig.

För något år sedan dömdes en 17-åring i Göteborg till nio års fängelse för mord. Nu ser vi en liknande utgång.

Sannolikt hade ytterligare något år lagts till om det hade gått att bevisa att 17-åringen visste att han sköt mot en polis, det hade då setts som ett angrepp på staten.

Men av allt att döma dödades Danman av misstag, skytten tycks ha trott att det var en gängmedlem han riktade vapnet mot.

Det är olyckligt att juridiken inte riktigt vet hur unga mördare ska hanteras. Den nuvarande brottsbalken trädde i kraft 1965 och är inte anpassad för vår tids grova kriminalitet.

Å ena sidan upplevs inte sluten ungdomsvård som tillräckligt ingripande. Å andra sidan är det inte bra att barn avtjänar straff ihop med vuxna brottslingar, med allt vad det innebär.

Det finns goda skäl till att fängelser beskrivs som kriminalitetens universitet.

Moderaterna har lagt ett intressant förslag om ungdomsfängelser.

Längre påföljder än vad den slutna ungdomsvården medger och straff som avtjänas i en annan miljö än den Kumla har att erbjuda.

Jag tror att det vore en klok reform.

Kollegor till mördade polisen Andreas Dalman lägger blommor vid brottsplatsen.