15-åring fälls för vållande till annans död i unik dom

En mycket ovanlig dom meddelades i dag.

I en så kallad bevistalan konstateras att en 15-årig pojke gjorde sig skyldig till vållande till annans död i Huskvarna i somras.

Den 20 augusti 2020 knivskars en 17-årig pojke till döds i Huskvarna stadspark.

En vid tillfället 14-årig pojke har medgett att det var han som utdelade det dödliga hugget, men hävdade att han handlade i nödvärn.

Avsikten, hävdar han, var inte att döda 17-åringen, han försökte bara skydda sig själv och kompisar mot en attack.

Jönköpings tingsrätt finner inte pojkens berättelse orimlig. 17-åringen attackerade en av hans kompisar med kniv. Rätt till nödvärn förelåg.

Hur långt sträcker sig då denna rätt? I svensk lag kan till och med dödligt våld ursäktas. Men det är bara i exceptionella fall, då en människa är utsatt för ett livshotande angrepp och alternativen till att själv ta till våld är små.

Arkivbild.

Domstolen konstaterar att knivhugget som 14-åringen utdelade var "uppenbart oförsvarlig".

Grov misshandel och vållande till annans död, är slutsatsen. Åklagare Adam Rullman ansåg först att brottet skulle rubriceras som dråp, men det köpte inte tingsrätten.

Men inget straff fastställs. Då ynglingen var under 15 då brottet begicks kunde han inte åtalas och dömas. Så ser den svenska lagen ut.

Men den svenska lagen ger också en domstol möjlighet att pröva skuldfrågan även för personer som inte är straffmyndiga.

Det sker vid en så kallad bevistalan, vilket är vad som har skett här. Ett förfarande som påminner om en konventionell rättegång med åklagare, försvarsadvokat och domare närvarande.

Att pojken inte döms innebär dock inte att han släpps vind för våg.

Han är sedan tidigare omhändertagen enligt lagen om vård av unga och placerad på en institution.

En bevistalan är mycket ovanlig. Lagstiftaren har angett att en sådan endast får användas undantagsvis och då mycket grova brott har begåtts.

Händelsevis hanterade just Jönköpings tingsrätt ett annat uppmärksammat brott på samma sätt för några år sedan. Den gången rörde det sig om en dödsmisshandel av en hemlös man.

Det finns skäl att se båda dessa fall i ljuset av en av vår tids rättsskandaler.

Behandlingen av två bröder, fem och sju år gamla, som 1998 pekades ut som skyldiga till fyraårige Kevins död.

Ingen bevistalan skedde. Bröderna hade ingen advokat vid sin sida. Utredare pressade barnen i timslånga förhör, ställde ledande och manipulativa frågor.

Polisens förundersökningsledare meddelade efter några månader att pojkarna erkänt att de dödat Kevin. Ett erkännande som dock aldrig spelades in.

Arkivbild.

Sedan SVT uppmärksammat fallet 2017 återupptogs förundersökningen och bröderna rentvåddes.

Förhoppningsvis har vi alla har lärt oss någonting av den oerhörda uppmärksamhet som avslöjandet om hur oacceptabelt utredningen bedrevs fick.

Brödernas föräldrar visste inte att de hade rätt att kräva att barnens eventuella skuld skulle prövas i domstol. I dag vet många vårdnadshavare sannolikt betydligt mer.

Politikerna i socialnämnden, den instans som vid sidan av föräldrar har rätt att begära en bevistalan, är mer på tårna.

Och svensk polis undviker nog gärna en ny Kevin-skandal.

Två bröder fick betala ett mycket högt pris för vad som inte går att beskriva som något annat än ett statligt övergrepp.

Men jag tror att deras framträdande i tv i vuxen ålder var viktigt inte bara för dem själva.

Numera får även barn under 15 år en rättvis prövning då de anklagas för mycket allvarliga brott.

Följ ämnen i artikeln