Mejla

Oisín Cantwell

Hade Tommie Lindh levt i dag om polisen ryckt ut direkt?

Publicerad:
Uppdaterad:

I dag börjar rättegången mot mannen som misstänks ha mördat Tommie Lindh och våldtagit en kvinna.

En serie vedervärdiga brott som dessvärre har utlöst en hetsig debatt som skymmer en väsentlig fråga.

Tommie Lindh blev bara 19 år gammal.
Foto: PRIVAT
Tommie Lindh blev bara 19 år gammal.

En 23-årig man har åtalats för mord, försök till mord, två våldtäkter, varav en bedöms som grov, och grovt olaga hot vid Ångermanlands tingsrätt.

Om denna serie brott, som ska ha inträffat i Lindhs lägenhet i Härnösand natten den 10 maj, går att säga en hel del.

Som exempelvis att de enda tänkbara utgångarna är livstids fängelse eller rättspsykiatrisk vård i händelse av fällande dom på del allvarligaste punkterna.

Bevisningen är starkast rörande mordet, vilket inte innebär att åklagare Stina Sjöqvist har tunna indicier runt sexualbrotten.

Mannen erkänner våldtäkt, men har en annan uppfattning om händelseförloppet än åklagaren. Den senare har dock stödbevisningen på sin sida.

En annan aspekt är att det har visat sig att den misstänkte började bråka med kvinnan om en keps han hittade som det stod Sverigedemokraterna på. Mannen, född i Sudan, ville veta om Lindh var rasist.

Mördades den unge mannen på grund av verklig eller inbillad politisk åskådning? Jag förutsätter att Sjöqvist borrar i den frågan under förhandlingen.

Ytterligare en dimension i fallet är den något vidlyftiga diskussion i högerflankens yttersta krets som bröt ut snart efter efter brotten begåtts och som nästan fem månader senare ännu pågår med oförminskad styrka.

Det började med att en berättelse spreds i dessa miljöer om hur en arier heroiskt försökte stoppa en svart man från att våldta en pursvensk flicka och fick plikta med sitt liv.

Vissa sajter gick i taket, nazister demonstrerade i Härnösand och den sverigedemokratiske riksdagsledamoten Tobias Andersson författade en interpellation i vilken regeringen avkrävdes ansvar för Lindhs död.

Uppståndelsen blev så intensiv att åklagaren till slut kände sig nödgad att i SVT kommentera den:

– Brotten har skett i samma lägenhet, men under flera timmars tid på morgonsidan mot söndagen. Det här är händelser som är skilda från varandra i tid och rum. Det är inte så att han har avbrutit ett sexualbrott och därför blivit knivhuggen.

Jag skrev en kolumn i vilken jag återberättade vad hon sagt och förklarade att mytbildningen om mordet inte tålde ett möte med sanningen.

Månaderna gick och för två veckor sedan väcktes åtal. Därmed blev utredningen offentlig och möjlig för alla ta del av. Och nu blev det ordentligt drag under galoscherna.

Slutsatsen i diverse nätkretsar var att åklagaren och Aftonbladet hade pratat strunt.

Våldtäkten hade alls inte inträffat någon timme före mordet, det framgick ju av stämningsansökan att den "skett i direkt anslutning till att han huggit ner Tommie Lindh som låg allvarligt skadad".

Dessutom skulle det nu ha visat sig att den unge mannen visst försökte sätta stopp för ett övergrepp.

Den sajt som ivrigast drivit fallet hävdade att Sjöqvist vilselett SVT:s tittare och indignerades över att hennes chef fortfarande hade förtroende för henne.

Sverigedemokratiske riksdagsledamoten Andersson kvittrade att det var alternativa medier som hade rätt och att "Aftonbladet ljög för att vinna politiska poänger."

Inte helt överraskande lade sig Katerina Janouch, den före detta barnboksförfattaren som har genomgått en påtaglig radikalisering, i:

”Tommie Lindh är politisk martyr i ett havererat Sverige, härjat av förljugen media och vänsterpolitiserat rättsväsende."

Och Dan Korn, författare och samhällsdebattör, skrev i en text att åklagare och press ”förnekar uppenbara fakta” och gör sig till ”nazisternas villiga marionetter.”

Att en tidning av det gamla slaget får klä skott är en sak. Det är business as usual, inklusive ett par hundra mejl i min inkorg som inte primärt kännetecknats av vänlighet.

Mer udda är att åklagaren anklagas för lögner, men jag antar att den klarsynte genomskådar även hennes dimridåer.

Såvitt jag förstår har dock inte Sjöqvist ljugit. Kvinnan har berättat i förhör att en våldtäkt skedde ganska långt före mordet. Utredningen har visat att den bör ha inträffat en och en halv till två timmar före knivattacken mot Lindh.

Det framgår dessutom av förundersökningen att han alls inte försökte stoppa ett övergrepp. Den som sover när den första våldtäkten begås och ligger knivhuggen på golvet då den andra sker har begränsad förmåga att ingripa.

Möjligen kunde Sjöqvist ha uttryckt sig intelligentare i intervjun i SVT. Möjligen hade hon rent av fel i någon detalj. Vad vet jag. Men en sak vet jag, och det är att åklagare aldrig slänger fram hela berättelsen så länge förundersökningssekretess råder.

Inte heller Aftonbladet har farit med osanning. Däremot är det som så att jag då jag skrev min kolumn i maj inte kände till hela händelseförloppet, vilket om vi ska vara petnoga är en helt annan sak än att försöka dupera läsarna.

Jag visste inte att det ska ha skett två våldtäkter, en före och en efter mordet. De uppgifterna var vid tidpunkten ännu hemliga.

Eventuellt var dock informationen jag fick felaktig på en annan punkt. Jag skrev att Lindh inte ska ha känt till att det begåtts ett övergrepp.

Foto: PRIVAT
Familjen har tidigare berättat om sorgen efter Toomie Lindhs död.

Kanske var det så att kvinnan efter att hon väckt honom berättade att hon blivit våldtagen. Uppgifter i utredningen pekar åt det hållet, men de är diffusa.

Men hon ringde polisen ett par gånger för att bli av med mannen som nu sitter häktad. Vid ett av tillfällena tog Lindh över luren. Enligt utskriften från samtalet sade han ingenting om ett sexuellt övergrepp, vilket han rimligen hade gjort om han förstått vidden av det inträffade.

Och därmed är vi framme vid ämnet som den här kolumnen borde ha avhandlat i stället för en metadebatt som är ovärdig för alla inblandade, inklusive mig själv.

Nämligen polisens insats.

Kvinnan berättade i båda samtalen till regionledningscentralen om den aggressive mannen. Men först en och en halv timme efter första larmet kom en patrull till platsen.

Polischef Benny Rinnström har anmält sig själv till internutredning. Ett klokt, för att inte säga nödvändigt, beslut.

Det kan givetvis visa sig att inga fel har begåtts. Men en djupt olustig fråga måste ställas:

Hade Tommie Lindh varit vid liv i dag om polisen reagerat direkt då kvinnan ringde och gråtande vädjande om hjälp mot en knivbeväpnad man som hotade henne?

Av: Oisín Cantwell

Publicerad:

LÄS VIDARE