Prinsessan Madeleine kan bara inte göra rätt

Prinsessan Madeleines lammpäls under prins Gabriels dop väckte ilska.

Nobelfesten kom och gick i veckan och det enda roliga var som vanligt att glo på kungafamiljen. Trist nog saknades prinsessan Madeleine på middagen eftersom hon är gravid i sjätte månaden och inte orkar sitta stilla i fyra timmar (alldeles oavsett om någon avlägsnat ärtan under stolsdynan tydligen).

Kritiken lät inte vänta på sig. Karin Lennmor, före detta chefredaktör för kungahusets inofficiella kommunikationsorgan Svensk Damtidning, frågade sig i Expressen om ”en kunglighet överhuvudtaget kan vara sjukledig?”.

Det sker någonting spännande i mötet mellan det lutherska Sverige och vårt glamour-feodala styrelseskick. Mest intressant är svenskarnas relation till prinsessan Madeleine.

Hon kan liksom inte göra rätt.

I skuggan av en duktig, självsvältande storasyster (och en bror som mest fungerat som syskonskarans parentes) blev Madeleine i unga år snabbt känd som Sveriges partyprinsessa. Bilderna av kungahusets yngsta i färd med att beställa helrör och röka cigg på Stureplans uteserveringar blev ett sorts dokument över hela millennieskiftets festideal. Det bakåtkammade brats-modet, Canada Goose-jackan och den rosa skjortan hade sannolikt aldrig nått den breda allmänheten om inte ”Madde” och hennes kompisgäng funnits som förebild. Medan Victoria pluggade på diplomatprogrammet och praktiserade på Svenska Exportrådet festade Madeleine i Saint-Tropez, dejtade en kille som dömts för både narkotikabrott, rattfylla och misshandel och gick på Nobelfesten i alldeles för djup urringning. 

En klassisk scandal beauty, med andra ord.

Samma år som storasyster gifte sig med en rejäl man från Ockelbo blev Madeleine bedragen av djursholmsbördiga Jonas Bergström inför öppen ridå och flydde till New York. Några år senare kom hon tillbaka i sällskap med en börsanalytiker som tackade nej till både prinstiteln och Nobelfesten på grund av jobb. ”Det är jag som försörjer familjen och ska sätta maten på bordet” förklarade Chris O’Neill på fullaste allvar (Madeleines privata förmögenhet på 30 miljoner kronor plus årligt apanage är uppenbarligen kaffepengar i sammanhanget).

Så prinsessan Madeleine blev, som så många kvinnor ur den yppersta överklassen, hemmafru med några välgörenhetsuppdrag vid sidan av.
Reaktionerna från de rättrådiga svenskarna blev oerhört väntade. Familjen slog sig till slut ned i London (”för långt bort!”), skaffade två barn som snart blir tre (”för många!”) som Madeleine har ägnat de senaste åren åt att ta hand om på heltid (”för 1800-tal!”).

Att medlemmarna av kungafamiljen har dyra vanor och ordnar på uniformen är väl en sak, men de ska i alla fall låtsas att de jobbar. De lever ju på VÅRA PENGAR.

Efter återkommande kritik om att hon undviker intervjuer ställde Madeleine och Chris O’Neill för ett par år sedan upp i SVT:s monumentala fredagsmys Skavlan. Tv-tittarna lät sig hänföras av tillrättalagda fragment ur ett till synes vanligt småbarnsliv och skrattade högljutt åt vardagsbetraktelser som med mycket god vilja kunde klassas som brittisk humor. En PR-mässig fullträff! Skulle opinionen äntligen vända nu?

Mja. Lillasyster Bernadotte har därefter mest skött kommunikationen via Facebook och dykt upp på ett eller annat dop. När det var prins Gabriels tur för ett par veckor sedan kom hon i en kappa för 144 000 kronor – i lammpäls. 
Prinsessan Madeleine.

Vår alldeles egen Marie Antoinette.

Vad har vi gjort för att förtjäna dig?


Bä bä vita lamm
Prinsessan Madeleines pälskappa väckte förstås en mindre storm och fördömdes både av djurrättsaktivister och modeskribenter. Enligt Djurens rätt är den gjord av lamm som slaktats redan första veckan i livet. Enligt hovet rör det sig om ”äldre lamm”.

Följ ämnen i artikeln