Jag var livrädd för yoga innan jag hittade Travis
Jag har börjat med yoga. Eftersom det är något man gör när man blivit ihop med en tjej.
Varje morgon, ja i alla fall nästan varje morgon, så ställer jag mig framför en laptop och låter mig bli instruerad av en kille som heter Travis.
Travis befinner sig i USA men framför allt på min laptops skärm. Där ser jag honom gå runt sina yogaadepter som alla är inspirerande snygga och rippade samtidigt som han med zenartad röst ber oss att intaga olika smärtsamma positioner.
Det är jättesvårt, urjobbigt men även uppfriskande. Fast mest förnedrande. Yoga är rent estetiskt inte gjort för tjockisar. Nästan samtliga positioner framhäver ens kropps överflödiga fett. Laptop-Travis är i alla fall en mycket snällare instruktör än de jag stötte på vid mitt första försök med yoga.
Det var på en hot yoga studio i Malmö där man alltså utför yoga, fast i en bastu.
Således är det alltså jättevarmt, man kan inte andas och det rinner floder av andra människors svett över hela golvet. Inget av detta är behagligt men det värsta är att man tror att man ska dö. Vilket nog har med det där att man inte kan andas att göra.
Efter 25 minuter av att inte kunna få ner luft i lungorna stapplade jag mot utgången varpå instruktören skrek: Ingen får lämna!
Skrek gjorde hon alltså, och såg jättearg ut.
Det är ju inte ofta man skriks på, särskilt inte som betalande kund. Jag blev så chockad att jag lommade tillbaka till min av andras svett indränkta handduk och fortsatte snällt att inte kunna andas i sisådär 90 minuter till.
Sen var det en kille som inte kunde göra en av övningarna, på grund av att han nyss genomgått en knäoperation. Han blev också skriken på. Hemskt va?
Men sådan är inte Travis.
I går till exempel, då ramlade en av hans adepter som tydligen heter Reagan, i förnamn, hon är tjej, under en position som jag tror heter ”Flyga flygplan”. Men Travis blev inte arg utan sa att sånt händer och att det inte gjorde nåt.
Sen började han skratta och då gjorde vi andra det också, både jag och de andra på laptopens skärm. Hade han i stället börjat spöa Reagan med en, ja vad kan man tänka sig, en yoga-piska?, så hade jag låtsats som ingenting. För så rädd är jag för yogainstruktörer. Men som sagt – det gjorde ju inte Travis.
Nä, Travis är toppen. Han säger en del fåniga grejer i och för sig. Senast sa han att det precis kommit ut många studier om hur otroligt skadligt det är att andas genom munnen. Det tror jag vad jag vill om. Är det många studier, verkligen? Jag tror snarare: på sin höjd en och annan. Travis är också lite väl förtjust i visdom. Han tjatar om det. Om hur viktigt det är med visdom. Travis menar att det finns för mycket “fakta” i världen och för lite visdom. Därför ägnar sig Travis åt att förmedla visdom till alla han kommer åt.
Jag håller ju med Travis om att visdom är viktigt men tyvärr går den ju inte att förmedla. Det är ju lite det som är kruxet med visdom. Man måste genomlida det, vad det nu än är, för att få det. Men det fattar inte Travis och när han håller på och pladdrar om sitt visdomsförmedlande så skrattar jag åt att han är så pantad.
Men jag gör det så tyst jag kan, för jag är som sagt livrädd för yogainstruktörer. Även på laptopskärmar.