En man som torterat ihjäl kvinna borde inte få straffrabatt
Ska en man som torterade ihjäl en kvinna få lindrigare straff för att han knarkat sig till en psykos?
Det är utmärkt att Riksåklagaren kräver svar på frågan av Högsta domstolen.
Den fastighetsskötare som en höstdag i fjol tog sig in i en lägenhet i Skåne för att laga en vattenläcka gjorde en upptäckt som sannolikt kommer att förfölja honom resten av livet.
I bostaden hittade mannen en livlös ung kvinna med så allvarliga och synliga skador att det inte rådde någon tvekan om att hon var död.
Polis tillkallades, mordutredning inleddes och inom någon timme var den typen av person som ofta ligger bakom brott som detta gripen, nämligen en man som kvinnan hade haft en relation med.
Rekonstruktion av händelseförloppet och obduktionsrapporten gav vid handen att mordet var osedvanligt brutalt och hänsynslöst.
Först slog och sparkade 27-årige Simon Svensson sin tidigare sambo i ansiktet flera gånger. Sedan försökte han dränka henne i toaletten.
Våldet han därvidlag använde var så kraftigt att toalettstolen föll åt sidan och en vattenledning knäcktes.
Ytterligare ett försök att dränka kvinnan gjordes genom att pressa ner hennes huvud i en vattenfylld skurhink. När inte heller det fungerade hämtade han en kökskniv i köket och högg henne flera gånger i hals och nacke.
My Hedström, byråchef på Riksåklagaren, beskriver förloppet som ”en synnerligen brutal och utdragen misshandel med tortyrliknande inslag”.
Det framstår inte som en överdrift.
I tingsrätten dömdes Svensson, inte överraskande, till livstids fängelse för mord.
Men hovrätten sänkte till 17 år med motiveringen att han inte kunde förutse att han skulle hamna i en så här våldsam psykos efter att ha tagit droger.
Riksåklagaren beslöt i dag att överklaga domen till Högsta domstolen och yrkar på att mannen ska dömas till livstids fängelse.
Om justitieråden väljer att ta upp fallet återstår att se. Deras främsta uppgift är att skapa prejudikat som domstolar har att följa. Och rörande självförvållad berusning finns redan ett och annat vägledande avgörande.
Fall som detta må vara ovanliga, men är långt ifrån obekanta i svensk kriminalhistoria.
Det mest kända målet rör Mattias Flink, fänriken som i Falun en sommarnatt 1994 söp sig till en psykos och sköt ihjäl sju personer.
En juridiskt knepig situation uppstod. Då mördaren var psykiskt sjuk då han begick brotten kunde domstol inte döma honom till fängelse.
Men eftersom psykosen snart släppte fanns inte heller förutsättningar för rättspsykiatrisk vård.
Att försätta en massmördare på fri fot var dock inte ett alternativ. Allmänheten hade sannolikt inte imponerats.
Högsta domstolen krånglade sig ur situationen genom att blunda för hur lagens förarbete var skrivet.
Flink visste att han kunde bli aggressiv då han drack, vilket inte hindrade honom från att ta till flaskan. Han hade alltså sig själv att skylla och dömdes därför till livstids fängelse.
Även den nu aktuelle mördaren visste att det kunde slå slint i huvudet under inverkan av preparat.
Påtänd på kokain och amfetamin hade Svensson något år tidigare drabbats av en psykos. Det slutade med att han gjorde sig skyldig till våldsamt motstånd mot polis och efter omhändertagande tvångsvårdades en tid.
Tingsrätten konstaterade i sin livstidsdom att mannen på grund av denna erfarenhet borde ha räknat med att han kunde drabbas av psykos om han knarkade. Trots det petade han i sig ansenliga mängder amfetamin innan han dödade kvinnan.
Hovrätten gjorde som sagt en annan bedömning och mildrades straffet.
Att två domstolar har så olika syn på en människas ansvar är redan det ett tecken på att ett prejudikat kan behövas.
Dessutom, konstaterar RÅ, existerar få vägledande domar inom området. Och de som finns handlar om alkohol, inte droger.
För övrigt är dessa domar från en tid då lagen såg annorlunda ut än vad den gör i dag.
Fängelseförbudet för personer som har begått brott under allvarlig psykisk störning kan numera upphävas, exempelvis om gärningspersonen har krökat eller drogat sig in i galenskap.
Skäl för Högsta domstolen att ta upp fallet saknas sannerligen inte.