Den meningslösa talmansstriden
På pappret skulle det ha blivit ganska snabb omröstning, men plötsligt hände något – minst tre personer hade röstat emot sin partilinje.
Liberalerna som kom ut ur kammaren såg bestörta ut – de visste att alla skulle anklaga dem.
Men när dammet väl lagt sig över den meningslösa talmansstriden, hade två personer skäl att vara mer nöjda än alla andra.
Egentligen har dagens strid i riksdagen ingen betydelse förutom att den tog väldigt lång tid. Tid som hade kunnat läggas på annat.
Både valet av talman och första vice talman togs med acklamation, det vill säga en muntlig omröstning som var snabbt avklarad. Andreas Norlén blev omvald och socialdemokraten Kenneth G Forslund blev första vice talman.
Så långt var alla överens. Alla partier uttalade stöd för Norlén och socialdemokraterna fick, som riksdagens största parti, posten som förste vice talman utan strid.
Högerpartierna hade kommit överens om att nominera sverigedemokraten Julia Kronlid till andra vice talmansposten. Moderaterna, KD, Liberalerna och SD har tillsammans 176 mandat i riksdagen och med det i ryggen hade det inte behövt ta särskilt lång tid att få det hela avklarat. Inte ens om det dök upp en motkandidat.
Även meningslösa strider är strider
Val av talmansposterna går till så att om det blir omröstning så vinner den som har en majoritet av rösterna. Får ingen majoritet i den första omröstningen görs valet om två gånger till (vilket tar mycket lång tid) och i den sista omröstningen vinner den som har flest röster.
Sedan S och C meddelat att de kommer att lägga ner sina röster finns det egentligen bara en person som kan röstas fram till andra vice talman och det är Julia Kronlid.
Men i riksdagen backar politikerna inte för en fight, hur meningslös den än är. Det har vi ju lärt oss de sista fyra åren.
Miljöpartiet nominerade en egen kandidat och bad om en sluten omröstning. Men det skulle ju ändå räcka med en omröstning.
Högerpartierna har suttit och regeringsförhandlat i ett par veckor nu och var överens om att nominera SD-kandidaten. Alla var med på det här som en del av regeringsförhandlingarna - M, KD, SD och L.
De skulle inte tagit ut segern i förväg.
Vem röstade ”fel”?
Kronlid fick bara 173 röster. Minst tre personer på högersidan röstade emot sin partilinje.
Liberalerna som kom ut ur kammaren efter den första omröstningen såg minst sagt bestörta ut. Alla har hållit partilinjen, det måste de har gjort, upprepade deras företrädare. De här omröstningarna är anonyma och det förs inget protokoll över vem som röstar hur. Men med Liberalernas historia och svåra relation till SD är det inte konstigt att L-politiker var de första som fick frågan om hur det här gått till.
I den andra omröstningen fick Julia Kronlid fler än hälften av rösterna. Så blev hon andra vice talman precis som alla förväntade sig.
Men så fortsatte spektaklet.
Vänsterpartiet och Centerpartiet rök i luven på varandra om tredje vice talmansposten. Sluten omröstning igen och ingen som fick tillräckligt med röster för att undvika tre valomgångar. Till slut gick posten till Centerns Kerstin Lundgren.
Kristerssons första seger
Över sex timmar tog det att välja det nya talmanspresidiet. Mot slutet tog inte ens riksdagsledamöterna de långdragna omröstningarna på allvar. Någon skrev skämtsamt Martin Ådahl (C) på sina röstsedlar, någon skrev Ali Esbati (V) och någon skrev Björn Söder (SD).
Men två personer var riktigt nöjda med dagen – Andreas Norlén och Ulf Kristersson. Andreas Norlén för att han fick fortsätta som talman och Kristersson för att han tagit sig förbi det första hindret på sin regeringsbildningsbana. Medan han lotsade sina talmanskandidater säkert i hamn fortsatte vänstersidan att obstruera och bråka med varandra.
För Kristerssons svaga minoritetsregering är det viktigt att få riksdagen med sig och att se till att riksdagen är vänligt inställd till en sån regerings förslag. Det här var första steget på vägen, utskottsordförandeposter är nästa. Ett nöjt SD i riksdagen gör det lättare för Kristersson att regera.