Angela Merkel vinner – men AfD är valets segrare

Angela Merkel vann. Eller?
Faktum är förbundskanslern inte är den verklige segraren.
För första gången sedan krigsslutet har ett högerextremt parti lyckats ta sig in i tyska riksdagen vilket väcker obehagliga minnen till liv.

På pappret är Merkel vinnaren. Efter tolv år som kansler kan hon av allt att döma fortsätta styra i fyra år till. Men hennes CDU tappar rejält precis som socialdemokratiska SPD.

Merkels stora problem blir valet av koalitionspartner. Med sitt sämsta resultat sedan andra världskriget är risken att socialdemokratiska SPD fått nog av samarbetet. De har tappat röster under alla år de samarbetat med Merkel medan hon kunnat ta åt sig äran av att det går bra för Tyskland. De flesta i SPD tycker att enda chansen att vända den negativa utvecklingen är att gå i opposition.

Förhandlingar om en ny regering kan bli mycket långa och svåra trots att Merkels CDU är det överlägset största partiet även efter detta val.

Merkels enda realistiska alternativ till att regera med SPD är att ingå i en koalition med liberala FDP och miljöpartiet De Gröna. Ett av dem räcker inte till för att få majoritet i Förbundsdagen.

FDP har precis som SPD dåliga erfarenheter av att regera med Merkel. Förra gången de gjorde det åkte de ur riksdagen det påföljande valet.

Vågar de regera med Merkel igen?

Precis som i Sverige med Sverigedemokraterna så begränsas nu alternativen av det främlingsfientliga AfD:s starka framgångar. Inget av de övriga partierna vill tala med AfD trots att de nu är tredje största parti.

AfD kommer definitivt inte att hamna i en regering. Men partiet är ändå det här valets verkliga segrare.

Man har tvingat de övriga partierna att flytta sig långt ut på högerkanten i invandringsfrågan. Både CDU, SPD och FDP är nu för mycket tuffare krav när de gäller asylinvandring. På många sätt har man intagit AfD:s position för att motverka väljarflykt.

Med väljarna föredrar uppenbarligen den äkta varan.

Det är första gången sedan andra världskriget som ett parti som står till höger om kristdemokraterna CDU kommer in i Förbundsdagen. Även om de inte går att jämställa med nazisterna så är det ändå många tyskar som känner obehag inför de högerextremas framgångar. Många i utlandet också för den delen.

Oron var ju länge stor inför de så kallade supervalåret i Europa att Geert Wilders högerextrema Frihetsparti skulle hamna i regeringsställning eller att Frankrikes Marine Le Pen från Nationella fronten skulle bli president.

Många drog en lättnadens suck när inget av detta slog in.

Säkert är det många i Europa som känner lättnad över att Merkel kan regera vidare men AfD:s framgångar är en tydlig fingervisning om att den högerpopulistiska vågen på inget sätt ebbat ut.

Tyskland var länge ett av få länder där missnöjespartier av den typ som dykt upp överallt i Europa hade svårt att slå rot. Nu blir AfD tredje största parti. Något som helt kommer att förändra det tyska politiska landskapet.

När jag pratade med partiledaren Alice Wiedl för några dagar sedan gjorde hon klart att partiet ser som sin roll att återupprätta en politisk opposition i den tyska riksdagen. Något som saknats de senaste fyra åren när Merkel och SPD gjort upp om allting i förväg.

Minnet av Tysklands övergrepp under andra världskriget lever vidare och med det den skam många tyskar känner. Men snart finns det inte längre många tyskar i livet som upplevde krigets fasor. Redan försöker AfD relativisera förintelsen och hylla de tyska soldaternas insatser under kriget. Något som varit otänkbart för bara några år sedan.

Så man ska nog vara försiktig med att dra någon lättnadens suck över den tyska valutgången.