En färgstark profil som tröttnat
Efter Erikssons avhopp blir det två luckor i regeringen
Med Peter Erikssons avhopp förlorade Miljöpartiet en av sina mest färgstarka, erfarna och framgångsrika företrädare.
Men det verkar som han tröttnat och då kanske det är lika bra att han går.
– Jag har gjort min värnplikt. Jag behöver mucka nu, sade han.
Peter Eriksson var inte blygsam när han sade tack och adjö till toppolitiken. Tvärtom, han radade upp den ena framgången efter den andra.
Det var ingen felaktig beskrivning. Han är en av Miljöpartiets absolut mest framgångsrika företrädare.
Som kommunalpolitiker i Kalix lyckades han få 44 procent i det tidigare grundmurade S-fästet att rösta grönt.
Som språkrör, tillsammans med Maria Wetterstrand, ledde han Miljöpartiet till dess hittills bästa valresultat, 7,3 procent 2010. I senaste valet blev MP riksdagens minsta parti med 4,4 procent av rösterna.
2011 tvingades Eriksson sluta som språkrör på grund av partiets interna regler om cirkulation på posterna
I stället kandiderade han till EU-parlamentet och på nytt gjorde partiet ett mycket bra val, drygt 15 procent.
Men bara två år senare kallades han hem igen. Trots att han enligt egen utsago var klar med svensk inrikespolitik vid det laget.
Det märktes, skulle man kunna säga. Visserligen står varken bostadsministern, Erikssons första ministerpost, eller biståndsministern, hans andra, i skottgluggen.
Men Peter Eriksson har tidigare lyckats armbåga sig fram i rampljuset trots det. Men som minister lyckades han inte med det, kanske ville han inte ens det.
Jag kommer att minnas Peter Eriksson som en rakryggad politiker som inte väjt för de obekväma besluten eller de dystra sidorna. Talande var att han under sin avskedspresskonferens inte bara gick in på det som gått bra utan också på besvikelserna.
Den listan var visserligen ganska kort, två ofullbordade järnvägssatsningar. Men i alla fall.
En episod som särskilt etsat sig fast ägde rum under Miljöpartiets kongress 2002. Valberedningen hade föreslagit Claes Roxbergh som nytt manligt språkrör.
Men på kongressens första dag meddelade Peter Eriksson, tillsammans med Roxbergh, att de kommit överens om att han, Eriksson, passade bättre. Alltså var det han som kandiderade – inte valberedningens förslag. Mycket ovanligt skulle man kunna säga.
Jag kommer också minns honom som en politiker som inte försökt ställa sig in. Varken hos väljarna eller journalisterna. Befriande, skulle jag säga.
I linje med det har Peter Eriksson alltid varit en stark förespråkare för att Miljöpartiet ska ta regeringsansvar, lokalt, regionalt eller nationellt, om det ges möjlighet.
Han talar om sin tid i politiken som en samhällstjänst, om vikten av att bidra till något större än sin egen begränsade värld och om att arbeta för demokratin. Det var fint sagt.
Men som sagt, man fick en känsla av att han inte riktigt trivdes som statsråd. Nu har han suttit av sitt sista regeringssammanträde och går vidare.
Till vad är oklart. Men att 62-åringen skulle dra sig tillbaka helt tror jag inte riktigt på.
I månadsskiftet januari/februari måste statsminister Stefan Löfven göra en regeringsombildning. Klimatminister Isabella Lövin, i dag också språkrör, har också tröttnat på politiken och går tillbaka till skrivandet. Hon tar fram till dess över Erikssons uppgifter i regeringsarbetet.
Det talar inte till Miljöpartiets fördel att två av partiets sammanlagt fem statsråd lämnat regeringen sedan valet. Det bidrar om inte annat till den förlorarstämpel som partiet fått under åren som regeringsparti.
Stefan Löfven kan välja att bara fylla hålen efter Lövin och Eriksson. Eller göra en större ombildning som även inkluderar företrädare från hans eget parti, Socialdemokraterna.
Det som talar emot det senare är att coronakrisen redan suger musten ur regeringen. Att stöka till det ännu mer genom att kicka folk, ta in fler nya än som krävs på grund av avhoppen i Miljöpartiet, kan upplevas som onödigt i ett redan pressat läge.
Men det kanske finns fler statsråd som vill lämna politiken? Än vet man inte.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällefrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.