På Kungliga Myntkabinettet miste Sverige oskulden – igen

Cecilia von Heijne sitter på Kungliga myntkabinettet, ett av Sveriges äldsta museer, och grubblar på människans väsen.

Först var det chefen som stal från museet han ansvarade för. En antikhandlare på en av Sveriges förnämsta adresser dömdes i samma härva för häleri.

Sedan grep polisen ytterligare en anställd som åtalades för inblandning i samma typ av stölder. Dom meddelas nästa vecka.

Cecilia von Heijne, museichef för Kungliga myntkabinettet i Stockholm.

 

von Heijne är chef för Myntkabinettet. Det borde vara en av Sveriges stillsammaste arbetsplatser. Gamla mynt och sedlar. 650 000 föremål. Tystlåtna akademiker som granskar mynt och försöker bestämma deras historia.

von Heijne kom hit genom arkeologiska forskningar och studier av vikingars mynt. Hon vänder sig mot klichén att ett museum är stillsamt och att granskning av mynt kan vara en inkrökt sysselsättning.

– Mynten innehåller oerhört mycket information. De är den äldsta skrivna dokumentationen Sverige har förutom runstenarna.

Hon höjer inte rösten men den får en nyans större tryck.

– Det är inte så stillsamt på museer!

 

Även här svallar passioner, även här dväljs dödssyndernas lockelse i högintelligenta män och kvinnor med långa studier bakom sig och hängivet intresse för vårt gemensamma förflutna. Girighet. Frosseri. Avund. Vällust.

Hur ska man annars förklara att en av de gamla cheferna stal värdefulla mynt och sålde dem vidare genom handlaren på den förnäma adressen.

Mynten låg på brickor i skåp. 450 000. Resten i samlingen är sedlar och medaljer. Guldet glimmade. Ingen märkte att han då och då plockade på sig ett.

 

I decennier har vi fått höra att Sverige förlorat oskulden. Vi förlorade oskulden under Bofors vapensmuggling. När Olof Palme mördades. När Anna Lindh mördades. Ständigt förlorar vi oskulden men stölderna på Kungliga myntkabinettet visar att vi på något mystiskt vis ändå har den kvar.

Inga kontroller. Det var bara för chefen att lägga dyrgriparna i fickan och ta med hem.

Mynthandlaren ställde inga frågor.

Det kunde nog ha pågått tills chefen gick i pension. Om han inte åkt fast när han stal frimärken på ett auktionshus. Ledningen för Myntkabinettet fick reda på saken och startade en inventering. Den tog lång tid och var besvärlig men till sist kom de fram till att 1500 föremål saknades. Mest mynt men också sedlar.

Inventeringen var besvärlig därför att dokumentationen försvann samtidigt med själva föremålen.

Chefen dömdes till fyra års fängelse för grov stöld, mynthandlaren dömdes till samhällstjänst för grovt häleri.

 

Cecilia von Heijne är besvärad. Hon är försiktig med orden. Mannen som dömdes var ju en nära kollega.

Och nu har ytterligare en person ställts inför rätta, åtalad för grovt häleri gällande mynt värda 3,8 miljoner kronor. I samband med Myntkabinettets stora inventering och utredningen mot den tidigare chefen gjorde polisen kontroller på auktionsfirmorna. Man fann ett föremål som kom från Myntkabinettet. Kontroll av säljaren ledde till en antikvarie på museet.

– Båda är gamla kolleger till mig. Trevliga personer. Bra på att föra sig. Representativa. Det ringde aldrig några varningssignaler, säger Cecilia von Heijne.

 

Kungliga Myntkabinettets historia sträcker sig tillbaka till 1570-talet. Tiden rör i långa, sävliga vågor. 2016 hade museet 65 000 besökare. Sedan 2017 har man omlokaliserat från Slottsbacken i Gamla stan till Historiska museet på Östermalm.

Det är omständligt att flytta 650 000 värdesaker.

I den långa korridoren utanför sammanträdesrummet står bokhyllorna fortfarande tomma. Sent i höst öppnar första utställningen efter flytten, om hyperinflation.

– Vi har arbetat otroligt mycket med säkerheten, digital fotografering bland annat, säger Cecilia von Heijne. Sällsynta mynt kan identifieras på individbasis.

Kanske var det sista gången Sverige förlorade oskulden.