”Svårt att se Linna dömas igen”

Det blir en ny rättegång för Kaj Linna.

Men det skulle förvåna om han än en gång fälls för rånmordet i Kalamark.

Kaj Linna


Åklagare Jens Göransson hade tre möjligheter. Lägga ner målet, begära ytterligare tid innan han bestämmer sig eller tillkännage att det blir en ny rättegång.

Det blev det tredje alternativet. Ny huvudförhandling. Mordet i byn Kalamark utanför Piteå i juli 2004, då två bröder angreps på sin gård, ett överfall som slutade med att den ena blev ihjälslagen och den andre skadades allvarligt, ska prövas igen.

Vi kan vi dra i varje fall en slutsats av beslutet. Om åklagaren hade kommit fram till att bevisen inte håller för fällande dom så hade det varit hans skyldighet att lägga ner ärendet. Då hade det varit upp till hovrätten att besluta att den dömde ska gå fri. Det var så det gick till då Sture Bergwall friades för sju mord.

Men i detta fall viker sig inte åklagaren. Det går av Göranssons yttrande till hovrätten för övre Norrland att utläsa att han dels åberopar samma bevisning som ledde till att Linna dömdes till livstids fängelse, dels att bevisningen "kommer att kompletteras".

Inte minst det sistnämnda är viktigt. Att Högsta domstolen har beviljat den dömde resning är en fingervisning så god som någon om att den befintliga bevisningen anses vara otillräcklig. Rimligen behövs någonting nytt av inte oansenlig tyngd för att åstadkomma en fällande dom.

I fallet Linna har indicierna varit anmärkningsvärt tunna. Inga fingeravtryck, inget dna, ingen teknisk bevisning över huvud taget som binder honom till brottsplatsen.

Han greps sedan ett vittne pekat ut honom. Enligt vittnet hade han pratat om att genomföra en stöt mot gården.

Mycket mer än så behövdes inte för att få Linna fälld.

Högsta domstolen beslöt om resning efter att vittnet ändrat sig på viktiga punkter.

Det är efter alla turer kring Bergwall nog lätt att tro att det är vanligt med att domar som vunnit laga kraft rivs upp. I själva verket är det mycket ovanligt.

Och när det mot förmodan sker så är det nästan alltid efter journalistiska insatser. Svt:s Hannes Råstam rullade upp Quick-cirkusen. Då Samir Sabri nyligen friades för att ha mördat sin styvmor var det sedan Aftonbladets Anders Johansson granskat turerna.

Även utvecklingen i fallet Linna är ett resultatet av granskningar i medier. Dagens Nyheters reporter Stefan Lisinski har i många år skrivit om den svaga bevisningen. När sedan podden "Spår" fann nya omständigheter i ärendet lämnades en ansökan in.

Att det blir en ny rättegång är ovanligt i kriminalhistorien, men inte unikt. Joy Rahman dömdes 1994 till livstids fängelse för mord på en gammal kvinna. Sedan journalisten Dick Sundevall och advokaten Peter Althin kunnat visa att domen innehöll betydande svagheter fick mannen resning nio år senare.

I den nya rättegången friades Rahman. Jag skulle bli förvånad om inte fallet Kaj Linna slutar på samma sätt.