Lööf reste till en stad som försvann
FALUN. Annie Lööfs kampanj har nått staden som försvann.
Och på ett café på Stora torget sitter en av de män som såg till att rivningsraseriet i Falun till slut upphörde.
Svart polotröja och halvlångt hår, tecken på att Örjan Hamrin är en gammal kulturarbetare saknas inte.
Han tittar ut genom fönstret och berättar att även på torget revs hus, då han var ung låg här verkstäder och butiker tätt, kommersen var livlig.
Vi skriver den 1 september 2022, det är kallt och blåsigt och ödsligt, hösten kom tidigt i år.
Men i hörnet, vid den igenbommade glassbutiken, är det full fart.
Klockan är tio, Lööf har anlänt, en av Sveriges mest kända politiker, människor vill ta selfies, lokala centerpartister skiner av stolthet, livvakterna från Säpo scannar av torget med rutinerad blick och snäckor i öronen.
Örjan Hamrin, 77 år gammal, linkar ut från caféet, stödd på sin käpp, sviterna från bilolyckan för några år sedan går inte över.
Jag skulle ljuga om jag påstod att han ramlade in i denna berättelse av en slump. Det har han nämligen inte gjort.
Annie Lööf skulle till Falun, fotograf Björn Lindahl och jag följde efter, men inte för att intervjua henne, hon får redan tillräckligt med utrymme i pressen.
En polare som kommer härifrån som tipsade mig om att ringa Hamrin. ”Det han inte vet om Falun är inte värt att veta.”
Född i Grängesberg, flyttade till Falun som 16-åring, pappa var präst och hade fått nytt jobb.
Studentexamen, studier i humaniora i Uppsala, hem igen till Falun tidigt på 1970-talet, i många år lektor på Dalarnas museum.
Lööf skakar ytterligare händer. Lyssnar på vad Falubor har att säga. Nya selfies. En polisbuss kör långsamt förbi. Några tonårsflickor står och fnittrar.
Örjan Hamrin plockar fram en stor, tjock bok. ”Falun – staden som försvann”. 272 sidor med bilder på byggnader som inte längre finns.
Han var själv redaktör för den. 4 500 exemplar trycktes. De sålde snart slut.
– Alla städer har en själ. Falun är gruvstaden, säger han med lågmäld och vänlig röst.
Rivningarna började 1957. En unik kåkstad skulle "saneras". Grävskoporna gick skoningslöst fram. Kvarter efter kvarter lades i grus och blev parkeringsplatser.
– Men i mitten på 1970-talet hände någonting. Rikspressen fick upp ögonen för det som pågick i Falun. Till och med internationell press engagerade sig. Opinion bildades.
– Jag tror att jag bidrog till förändringen, säger han försiktigt.
Nya insikter, nya värderingar. Historiska miljöer måste bevaras. 1981 var skiftet i synen fullbordad: då blev Falun och dess gamla gruva förklarat som världsarv av Unesco.
En kvinna håller fram en liten bok till politikern. Den är fylld med små peppande ord och berättelser som människor i trakten har skrivit till henne.
Plötsligt dyker den gamle vänsterledaren Jonas Sjöstedt upp. Han ska hålla valmöte klockan elva.
– Bra att du håller fanan högt, viskar han till Lööf och ger henne en kram.
Det är varmare nu, kanske 15 grader. Mobilkameror är framme. Säpoansiktena är stränga. Någon sträcker fram en mugg med popcorn.
– Åh, jag älskar ju popcorn, utbrister centerledaren och verkar mena det hon säger.
– Med tanke på det som har hänt, är det inte obehagligt att framträda offentligt?
Reportern från SVT som ställer frågan syftar på mordet i Almedalen. Den misstänkte terroristen är även häktad för att ha planerat att mörda Lööf.
– Det är klart att det är obehagligt. Men jag arbetar på, svarar politikern.
Trängseln ökar. Det är närmare 100 personer på torget. Polisen för iväg en man runt hörnet, undersöker innehållet i hans väska.
Vi befinner oss i Dalarna, den svenska nazismens starkaste fäste. Här bor en del figurer som hatar Lööf, svikaren, den borgerliga partiledaren som vägrar att ingå i en regering där sverigedemokratiska mandat är en del av underlaget.
En dryg timme passerar. Sedan är det dags för intervjuer med lokalpressen. Och efter det avfärd till Gävle och nya händer att skaka.
Lööfs hjälpredor tittar otåligt på sina klockor och hummar.
Örjan Hamrin ska hem till sin fru. Två barn fick de. Dottern har flyttat till Stockholm. Sonen bor kvar i Falun.
Han ska ägna dagen åt att sortera i sin samling. Fotografier, videoband, film, diabilder.
– Jag har bestämt mig för vad jag ska rösta på i riksdagsvalet. Det är svårare i kommunalvalet.
– Det finns lokala partier som har bra program för Falun.
