Akta dig för livets drömmar – de kan uppfyllas

Statsminister Ulf Kristersson (M) i Agendas partiledardebatt den 11 december.

När jag såg Ulf Kristersson i partiledardebatten för någon månad sedan steg minnen från Västergötland upp i mig, och från New York och från journalisten Peter Bratts memoarbok ”Med rent uppsåt”.

I tv-studion stod Mannen som sålde sin själ till Jimmie Åkesson. Strävat hade han, debatterat, suttit i tusenden sammanträden, kampanjat – för att nå sina drömmars mål.

Och utsatt sig för smälek! Åkesson reste runt med en hånfull bild av Kristersson i valrörelsen 2018, Kristersson framställdes som ännu kortare än han är. Bilden sa inget om Kristersson men speglade tydligt Sverigedemokraterna: föraktet, översitteriet.

Och nu stod Kristersson på höjden av sin bana. Äntligen är han statsminister.

I tv-studion gav han taffliga besked om vad som faktiskt är hans vilja, vad han nu tänker göra. Den ende som lät som om han bestämde och visste vad han ville – var Åkesson.

 

Jag minns chefen för ett företag i Västergötland, länge hade han strävat efter den chefsposten, bara han nådde dit skulle det bli ordning. I åratal klagade och kritiserade han. De över honom var alltid inkompetenta, om än på olika vis; gemensamt för dem var alltid att bäraren av oförmågan stod över den som kritiserade.

En dag blev han själv högste chef, och han visste inte vad han skulle göra.

Allt det han skulle ta itu med, alla hans planer försvann, förvandlades till aska.

Han sjukskrev sig och satt hemma och grämde sig. Kom aldrig tillbaka.

Peter Bratt skriver i sin memoarbok hur han en utnämndes till Dagens Nyheters korrespondent i Paris. Det var hans drömmars mål och det skrämde honom.

Han hade druckit för mycket förut och han började dricka ännu mer. Vin, öl, vermut. Ölburkar i portföljen. En vandring från kafé till kafé, ett glas vin tack, ett glas till.

Den amerikanske författaren Truman Capote arbetade i decennier på boken som skulle bli litterär bragd, ännu ett storverk efter hans epokgörande skildring av ett fyrdubbelt mord och dess konsekvenser, ”Med kallt blod”.

Den nya boken, den stora, skulle skildra överklassen i New York, den överklass Capote kände så väl och vars bedårande hovnarr han var. I decennier talade han om sitt verk som skulle bli en modern pendang till Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt”.

Han publicerade några kapitel som gjorde skandal. De fina och mäktiga vännerna kände igen sig och uppskattade inte vad de såg. Capote kommenterade sitt sociala fall med orden:

Förstod de inte att jag är författare?

Han dog söndersupen och lämnade inget efter sig. Inget opublicerat manuskript, inget utkast. Kanske orkade han inte med uppgiften, kanske vågade han inte slutföra sin grandiosa plan. Ty vad återstår när du har färdigställt ditt livsverk?

 

Den nye statsministern stod i tv-studion. Det var hans första debatt som regeringschef. Han är nu mannen som ska leda landet mot framtiden. Symboliskt nog stod Kristersson på en kant medan Jimmie Åkesson stod i mitten likt en ordförande och ett överhuvud.

Ulf Kristersson var framme vid sitt livs mål men vad var det han nådde?

Ett par veckor senare uttalade sig Kristersson om regeringens kritiserade förslag om visitationszoner och anonyma vittnen:

”Det finns alltid experter som är emot nästan varje förändring men så kan vi inte ha det längre i Sverige.”

Även det påminde om något - den brittiske konservative politikern Michael Goves uttalande:

– Jag tror att människorna i det här landet har fått nog av experter.

Det var svaret på en uppräkning av otaliga allierade, experter och välrenommerade politiker som varnade för Storbritanniens utträde ur EU. Gove ingick i Boris Johnsons kampanj för Brexit. Johnson var mannen som hela sitt liv drömde om att bli premiärminister, han gjorde vad som helst för att nå dit och när drömmen äntligen gick i uppfyllelse gjorde han fiasko.

Truman Capote hade ett motto för storverket han aldrig skrev:

Fler tårar har fällts över besvarade böner än över obesvarade.

 

Följ ämnen i artikeln