Ingen kan förutspå ondskan
Terrorattacken på en gaybar i Norge visar än en gång hur svårt det är att förutsäga ondskan.
Även om tecken finns där går det inte att veta om en person tänker ta steget över den osynliga gränsen och göra det ofattbara.
Det gäller rader av terrorister liksom ledare som Vladimir Putin.
Jag kan tänka mig att stämningen inom den norska säkerhetspolisen, PST, inte är på topp. Så sent som i maj hade man Zaniar Matapour, 43-åringen som öppnade eld på flera krogar i Oslo det gångna veckoslutet, inne på förhör.
Efteråt konstaterade PST att mannen inte hade några intentioner att använda våld trots att han visat intresse för yttringar som upplevdes som kränkningar av islam.
Kanske stämde deras utvärdering då men uppenbarligen inte för några dagar sedan.
Säkerhetspolisens agerande ska nu utredas.
För när den här typen av dåd inträffar letar vi gärna efter en syndabock. Varför kunde ingen förutse att Matapour skulle skaffa skjutvapen och öppna eld mot främmande och helt oskyldiga människor?
Varför förutsåg ingen att Rakhmat Akilov tänkte köra en lastbil i vansinnesfart på Drottninggatan och försöka döda så många människor som möjligt?
Varför listade ingen ut att Anders Behring Breivik planerade dubbla terrordåd i Oslo 2011?
I efterhand tycker vi oss se en rad tydliga tecken på hur olika individer planerade att begå terrordåd.
Säkerhetspolis, andra myndigheter och politiker ställs till svars. Vilket är fullt rimligt.
Gissar rätt ibland
Men sanningen är att innan ett dåd väl är begånget är det så gott som omöjligt att förutsäga vilka onda handlingar en människa är beredd att utföra såvida det inte finns konkreta bevis i form av planläggning.
Vi kan misstänka och gissa. Vi kan upprätta en lista på indicier. Men inte veta.
Särskilt svårt är det om det handlar om ensamagerande terrorister, vilket det allt oftare gör.
Säpo, den svenska säkerhetspolisen, säger att det finns fler tusen våldsbejakande extremister i landet. Av dessa är det några hundra som har både förmågan och viljan att begå terrorhandlingar. Men det skulle krävas enorma resurser att ha alla dessa under konstant bevakning. Detsamma gäller i Norge och andra demokratier.
Därför blir det bedömningar från fall till fall vilka man ska koncentrera sig på för stunden. Ibland "gissar" man rätt och kan avvärja dåd. Ibland fel med fatala konsekvenser.
Någon vetenskaplig exakthet finns inte.
I många terrordåd är det vanligt att gärningsmannen eller männen är kända av polis eller säkerhetspolis. De har förekommit i tidigare brottsutredningar eller funnits på polisens radar av andra skäl. Så även Matapour.
En säkerhetspolis uppgift är att i förväg upptäcka säkerhetsrisker och oskadliggöra dem. Men verkligheten är mer komplex än så. Särskilt när psykisk ohälsa är inblandad.
Går inte se in i Putins hjärna
Enligt norska medier har 43-åringen tidigare diagnostiserats med paranoid schizofreni. Psykisk sjukdom är mycket vanligt bland radikaliserade individer som begår terrordåd.
Hur det spelat in i 43-åringens fall vet vi ännu inte eftersom han tiger om sina motiv.
Ondskan kommer i många skepnader. Ibland kommer den från samhällets toppskikt.
När Vladimir Putin gav order om en fullskalig invasion av Ukraina var det många som slog fast att omvärlden borde ha förutsett Putins drag. Det fanns ju så många tecken.
Inte bara de verbala hoten utan dessutom ansamlingen av 100 000 ryska soldater vid Ukrainas gräns.
Ändå chockades världen när invasionen väl var ett faktum.
Än en gång misslyckades vi med att förutse ondskan av den enkla anledningen att vi inte kan ta oss in i en annan människas hjärna. Mycket tydde på att Putin skulle göra allvar av sitt hot men tills han väl gjorde det hade han inte passerat gränsen. Då var han fortfarande någon man kunde tala tillrätta.
Han kunde lika gärna ha gett order om att dra tillbaka de ryska trupperna och gått med på västvärldens invit om förhandlingar. Beslutet låg så uppenbart i hans egna händer.
I Rysslands fall blir det så oerhört tydligt hur en enda persons fåfänga, makthunger eller förvridna världsbild slår sönder livet för miljontals människor.
Matapour lyckades döda två och skada 20.
Det är inget fel på målet att försöka förutse och förhindra terrorism och ondska. Men det gäller att ha en realistisk syn på vad som är möjligt.