Metoo en häxjakt med drag av Stalins utrensningar
DETTA ÄR EN KOLUMN. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Alla vet vi vad som hände i Salem, Massachusetts 1692.
I en ultrareligiös puritansk enklav utbröt en hysteri. Två flickor, Abigail Williams, 9, och Betty Parris, 11, hävdade att tiggerskan Sarah Good, en hatad äldre kvinna, Sarah Osborn och en indiansk slav, Tituba gjort dem besatta, där ordet besätta –enligt ordboken står för ”tagen i besittning av djävulen, en ond ande, en fix idé”.
Byborna trodde på anklagelserna. De ställde de anklagade inför ultimatum: Erkänn häxeri eller låt er avrättas genom hängning. Fler flickor instämde i anklagelserna. Fler personer pekades ut. Ryktena var som en präriebrand. Alla måste vara med. Inte bara du och jag. Slidder, sladder och personliga vendettor.
Häxjakten växte till en epidemi. Fler än 25 människor avrättades, ytterligare ett tjugotal fängslades.
Vi ska inte dra liknelserna för långt. Mina närmaste vänner varnar mig för att skriva den här kolumnen: ”Du kommer bara att betraktas som gubbe och kallas sexist.” Gubbe är en korrekt beskrivning; jag är 82. Sexist är ett adjektiv som betyder könsdiskriminerande.
Jag är motsatsen till sexist, när jag noterar att mycket i häxjakten i Salem påminner om #metoo. Alla vill vara offer.
#metoo har också drag av Stalins utrensningar september 1936 till augusti 1938. Medlemmar i kommunistpartiet blev anklagade för opreciserade brott. Bevisen svarade ospecificerade vittnen för. Otydligheten var en del av budskapet. Men alla fann sig i påståendena: partiet har aldrig fel. Utrensning innebar allt från uteslutning ur partiet till straffarbete och avrättning.
På denna punkt finns det uppenbara likheter mellan vår dags jämställdhetsvåg och revolutionen: Båda äter sina barn. Detta innebär från min sida inget försvar för maskulint drullputteri. Men jag ser flera oönskade utfall:
Det blir rättegångar. Män som utpekats som våldtäktsmän men inte åtalats, inte dömts, inte straffats öppnar förtalsmål mot medier.
Fallet Björn Borg versus tidningen Z 1990 klargör. Om Borg hade hävdats att han missbrukat kokain. Borg stämde tidningen för grovt förtal.
Målet kom inte att gälla kokainmissbruk eller om tidningens uppgift var falsk. ”Den fråga som tingsrätten har att besvara är om den undantagsregel i förtalsbestämmelsen som medför ansvarsfrihet, det vill säga om det med hänsyn till omständigheterna varit försvarligt att lämna uppgift i saken.” Nyckelmeningen är: ”Är det med hänsyn till personens gärning försvarligt att utsätta honom/henne för andras missaktning?”
”Yttrandefrihet innefattar visserligen en frihet att kritiskt granska politiker, offentliga befattningshavare, vetenskapsmän, artister och även kända idrottsmän. Den kritik som vederbörande måste tåla anses dock vara begränsad till vad som är relevant; det ska gälla en kritisk granskning av den offentliga insats han gör”.
Borg hade vid denna tid av statsminister Ingvar Carlsson hämtats hem från Monaco för att bli ”turistambassadör för Sverige”. Sveriges turistråd betalade honom fyra miljoner kronor skattefritt via skatteparadiset Jersey.
Borg vann. Z dömdes att betala 75 000 kronor i skadestånd. I en tv-intervju senare medgav Borg att han hade använt kokain.
Kontentan: Ett eventuellt brott är en bagatell jämfört med förtal och att utsätta en person för andras missaktning?
Det hyllade ”Dokumentet”, författat av Aftonbladets kvinnliga journalister 1978, omvärderas. Det har tills nu ansetts vara banbrytande för feminismen och ha städat upp trakasserierna på arbetsplatsen. Men drullputtarna finns kvar. Kvinnorna är lika missnöjda nu som för 40 år sedan. Med facit vet vi, att ”Dokumentet” var verkningslöst och som opinionsbildning ett fiasko.
Indignation över pojkars drullighet och identifikation med kvinnors utsatthet skapar rea på att sparka folk.
Nolltoleransen, speciellt mot den konstärliga sektorns stjärnor, gör Sverige till ett kulturellt kalhygge.
Prostitutionen ökar. Män känner att betald sex är juridiskt säkrare än kärlek hittad på kalas, dejtingsajter och arbetsplatsen.
Två generationer unga människor kommer i en framtid att klandra oss för att de förlorat chansen till sexualitetens glädje.
#metoos våldsmän och offer har hittills bara funnits i Hollywood, London och Stockholm – ty i Hollywood finns stjärnor, i London finns politiker och där är politik ett sexigare jobb än att vara programledare i tv, och i Stockholm finns wannabes. Rörelsen kommer att sprida sig till Cleveland, Birmingham och Norrköping.
En internationell undersökning visar att det inte är bland skådisar, riksdagsmän och journalister offren för sextrakasserier är flest. Flest är de bland kvinnliga lantarbetare, hotellpersonal och servitriser.
I andra miljöer är spelet mellan män och kvinnor mera traditionellt sexigt.
En arbetsmiljö har skapat en egen litterär genre, sjukhusromanen i vilken Syster möter Doktor, blir kär. I det internationella flyget väcker mötet mellan Kapten med grånad mustasch och den blonda Flygvärdinnan andlös förväntan.
Förväntan var stämningen på det 1970-tal som nu används som tillhygge i debatten. Det var lössläppt. Romantiken rasade. I Aftonbladet hade vi, om jag minns rätt, en fast vinjett: ”Kärlek i Radiohuset”. På DN fanns en ”Restricted area”, Namn och Nytt, där Ströyer, Red Top och de andra fick både skratta och pussa på varandra.
Utan åtalshot kunde själsläkaren Moltas Eriksson som sångaren Bobo Slacke i Helmer Bryd’s Eminent Five Quartet sjunga om en man som shoppade kaviar, blombukett och chokladask och därigenom investerade i ett möte hemma hos en kvinna:
Trehundrasextifem och femtisju till ingen nytta,
för där låg hon redan naken i tambur’n. Aj, aj!
JAG LÄSER JUST NU...
… höstens bästa bok. Naturligtvis är det John le Carrés, ”Spionernas arv”, en studie
i moral, så intrikat i intrigen och så välskriven att jag stundtals blir tårögd. Kanske Carrés bästa någonsin. Tonsäker översättning av Sveriges bästa författare, Klas Östergren. Men för fan, Klas, kolleger stavas inte kollegor (sidan 101).
GODA RÅD...
… för att leva ett långt liv inrapporteras av min läsare på Reimersholme. Han fann dem hos den lundensiska litteraturvetaren Karl Ragnar Gierow. 1) Aldrig späda ut whisky med vatten. 2) Aldrig dricka mjölk. 3) Aldrig spela dubbel i tennis.
DANIEL HELLDEN...
… miljöpartist och trafikborgarråd, vill med småskurna p-regler och orimliga miljözoner avskaffa biltrafiken i en pulserande storstad, Stockholm. Han ser ut att lyckas.
Därför maningen: sätt stopp för Helldén, inte för trafiken.