Dab – mest pinsamma projektet sen Vasaskeppet

Satsningen på digitalradio kan vara Sveriges mest pinsamma politiska projekt sedan Vasaskeppet byggdes.

Måtte regeringen lyssna på Riksrevisionens varningar för den planerade släckningen av FM-nätet.

Regeringen har ärvt en tossig idé av förre kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, nämligen att lägga hundratals miljoner kronor på att bygga ett nytt marknät för digitalradio och försöka förmå befolkningen att köpa nya apparater till hem och till bilar för att kunna lyssna.

Alliansen tillsatte en digital samordnare, som i december i fjol lämnade över en plan för hur de analoga sändningarna ska kunna vara skrotade år 2022.

Ivrigt påhejade av höjdare på Sveriges Radio och inom kommersiell radio, som själva har starka intressen i att bevara marksändningarna, beskrevs teknikskiftet som en ödesfråga och digitaliseringen som en landvinning utan vilken det inte skulle vara möjligt att till exempel ”via en display på mottagaren visa olika typer av programinformation”.

Vill behålla FM-nätet

Riksrevisor Margareta Åberg är inte imponerad av visionerna. I en rapport, framlagd i dag, konstaterar hon att det bästa är att behålla FM-nätet.

Riksrevisorn anser att regeringens förberedelse av övergången har betydande brister, att lyssnarperspektivet saknas i gjorda analyser, att de tekniska bedömningarna av framtidens radio har svagheter och att en övergång troligen inte är samhällsekonomiskt lönsam.

Ord och inga visor, med andra ord. Och fullt berättigade invändningar.

Ingen lyssnar

Satsningen på dab-radio inleddes i Sverige 1995 och har 20 år, flera utredningar och hundratals miljoner senare inte slagit igenom.

För 15 år sedan besökte jag en källare i Stockholm i samband med en granskning av digitalradion som Aftonbladet genomförde. Där satt 25 personer anställda av Sveriges Radio och producerade varje dygn tio timmars program som strängt taget ingen kunde lyssna på.

Folk hade nämligen struntat i att lägga åttatusen på att inhandla de nya mackapärer som behövdes.

I textarkivet hittar jag min gamla artikel. Visionerna var storslagna. Perfekt ljud! Hur många radiokanaler som helst! Bygg din egen station!

Så blev det inte. Inte i Sverige, inte i något annat land. I Tyskland är dab-nätet helt utbyggt, men lyssningen ligger på fem procent. I Frankrike har regeringen stoppat public service från att använda den nya tekniken. Finland sa nej tack för flera år sedan.

Nätet ”bara komplement”

Några europeiska länder har nått 10-20 procents lyssning, men FM har förblivit världsstandarden för marksänd radio i över 200 länder.

Det är lätt att le överseende åt forna tiders förhoppningar. Men historien är full av satsningar på teknik som det aldrig blev något av med.

Dab-pionjärerna kunde inte gärna förutse att internet skulle bli en ny distributionsform och att en betydande majoritet av befolkningen år 2015 skulle ha tillgång till bredband. Inte heller hade de anledning att tro att var och varannan kotte numera har en smart telefon.

Mer gåtfullt är att politikerna framhärdar. I en proposition så sent som 2013 hävdade regeringen att radio distribuerad genom nätet inte var något annat än ett ”komplement”.

Och den digitala samordnaren, som fick mycket snäva direktiv till sitt uppdrag, hittade konstiga argument i stil med att det är dyrt att lyssna på radio via internet då det krävs ett abonnemang, trådlöst nätverk eller mobil.

Som om människor skaffar bredband eller den senaste värstingluren för att kunna lyssna på ekot.

Dab borde skrotas

Den tekniska utvecklingen kommer att fortsätta. Medievanorna har på kort tid förändrats.

Kommer det gå att förmå barn och ungdomar, vana vid Iphone och surfplattor, att investera i ny radioutrustning? Eller föredrar de att lyssna via webben?

Kulturminister Alice Bah Kuhnke, vänligen lyssna på Riksrevisionen. Skrota dab. Miljonerna kan användas vettigare.