Mejla

Herman Lindqvist

Bangladesh föddes ur ett blodbad

Publicerad:
Uppdaterad:
1 av 3 | Foto: Herman Lindqvist
MASSMORD Tre miljoner människor miste livet när Bangladesh skapades. På bilden: ­intellektuella som just avrättats och lämnades på trottoaren.

En 70-årig före detta borgmästare från Bangladesh har dömts till ­döden för massmord och tortyr på 1970-talet. Mannen dömdes i sin frånvaro, han tros gömma sig hos släktingar i Sverige.

Flera andra dömda för samma mord och terror har redan ­avrättats i huvudstaden Dhaka.

Inte många i Europa känner till de b­lodiga händelserna kring 1971 som skapade Bangladesh – kanske så många som tre miljoner människor dödades, över nio miljoner flydde till grannlandet Indien.

Jag var den ende svenske journalisten som befann sig i Dhaka under de sista blodiga veckorna av kriget och som såg Bangladesh födas.

Det sista dygnet var det värsta. Tidigt i gryningen den 16 december 1971 väcktes jag på mitt hotell av bengaliska motståndsmän.

Hela natten hade jag hört granateld och tjutet från indiska bombplan över den bengaliska huvudstaden.

Bangladesh hade fram till den ­dagen hetat Östpakistan, försvarat av en alltmer desperat pakistansk armé understödd av religiösa bengaliska ­fanatiker redo att mörda alla som ­kämpade för ett fritt Bangladesh. Tusentals hinduer och kristna ­mördades om de vägrade konvertera till islam.

Aldrig ska jag glömma telefon­samtalet i gryningen: ”Skynda dig, ta Röda Korset med dig och kör till tegelbruket utanför Dhaka.” sa telefon­rösten.

Jag hämtade Röda Korsets man i Dhaka, den legendariske svenske före detta flygöversten Sven Lampell. I det bleka gryningsljuset närmade vi oss ­tegelbruket. En svärm av svarta fåglar cirkulerade över platsen. Många civila bengaler var också springande på väg mot bruket.

Där i en grop intill tegelbyggnaden låg liken av flera hundra mördade ­kvinnor och män.

Deras kläder visade att de var medelklass. Deras blodiga kroppar låg i förvridna ställningar. De flesta verkade ­avrättade med svärd och knivar, men många hade skottsår. Där låg ingenjörer, läkare, arkitekter, journalister, ­jurister, vetenskapsmän, de som skulle formas och leda det nya Bengalen. Hela tiden strömmade fler civila till platsen, många grät, många skrek ut sin vrede och sorg. Morden var de desperata pakistaniernas och deras anhängares sista drag för att försvåra för det nya landet. De flesta hade ­mördats under natten. De svarta ­korparna hoppade skränande från lik till lik.

Mekaniskt tog jag mina bilder. ­Under tystnad körde Lampell och jag tillbaka mot Dhaka. Då såg vi fall­skärmarna över förorterna. Indiska elit­förband landade för de sista striderna. Skottlossningen intensifierades ­sam­tidigt som fler och fler bengaler ­strömmade ut på gatorna ­vrålandes ”Joy Bangla!” (Seger åt Bengalen!), ”Bangladesh Zindabad!” (Leve Bangladesh!) samtidigt som de ­kastade sig över alla ­pakistanier de kunde se. De massakrerades, ­dödades med påkar och liar. Deras kroppar lämnades på trottoarerna.

Pakistanska ­soldater som vaktade ­offentliga byggnader såg den blodtörstande pöbeln rusa fram. Skräck­slagna lät de sig bli tillfånga­tagna av den ­indiska armén.

Fullkomligt ­kaos rådde på ­gatorna tills fler och fler ­indiska trupper nådde fram och skapade ordning.

På kvällen såg jag den besegrade ­pakistanska försvarsledningen möta de segrande indiska generalerna för en festmiddag på Dhaka golfklubb. De ­kramade skrattande om varandra, som efter en bättre cricketmatch. De hade studerat i samma krigshögskola i England, men inte setts på några år. Under tiden låg liken kvar på gatorna i Dhaka och vid tegelbruket utanför stan, och säkert också på gatorna i andra byar och samhällen i hela ­landet.

De flesta av dessa mord ­klarades ­aldrig upp.

Sällan hade jag upplevt så mycken optimism och framtidstro som dagarna efter att Bangladesh föddes. Alla gick i ett revolutionärt rus, övertygade om att nu skulle de skapa ett helt nytt land, fritt från korruption, ett lyckans land för ­alla. Det tog bara ca sex månader innan tonen ändrades. Klagomålen kom och snart insåg de flesta att det nya Bangladesh var lika korrupt som det gamla Östpakistan. Borta var de pakistanska förtryckarna, i deras ställe tog bengaliska politiker och ämbetsmän över och de ­visade sig vara lika korrupta som de pakistanska.

Risken för våld och politisk explosion var och förblev permanent. Massmördarna från 1971 gick fria. Det är nu först, över fyrtio år efteråt, som de plockas in, ­rannsakas och döms.

En av dem ­kanske finns i Sverige. Han är trygg här. Vi har inget ut­lämningsavtal med Bangladesh och vi utlämnar ingen som hotas av dödsstraff.

Jag var den ende ­svenske journalisten som befann sig i Dhaka under de sista blodiga veckorna av kriget och som såg Bangladesh ­födas.

En affär som bara säljer bilder på poeten Rabindranath Tagor i Dhaka.
Foto: AP SCANPIX SWEDEN
En affär som bara säljer bilder på poeten Rabindranath Tagor i Dhaka.

VISSTE DU ATT …

En märklig konstruktion

... Pakistan före Bangladesh självständighet, var en ytterst märklig engelsk efterkolonial konstruktion med lilla Öst­pakistan öster om Indien och med det som kallas Pakistan på den västra sidan och den indiska kontinenten?

En tidig nobelpristagare

... en av de allra första Nobelpristagarna, Rabindranath ­Tagore, som fick priset i litteratur 1913, kom från Bengalen? Han var filosof och ­frihetskämpe och skrev Bangladesh nationalsång, ­”Amar ­Sonar Bangla” (Mitt gyllene Bengalen).

Rättelse:

Här påstods tidigare felaktigt att Bangladesh skulle vara mindre än Blekinge. Bangladesh är i själva verket 147570 km² stort. Att jämföra med Blekinges mer blygsamma 2900 km². Vi ber om ursäkt.

Av: Herman Lindqvist

Publicerad: