Som att stå på Nordpolen med kompass
Två miljoner väljare har inte bestämt vilket parti de ska rösta på.
Jag talade med en gammal fixare som suttit centralt i politikerbranschen häromdagen. Han liknade valrörelsen vid en popcornmaskin:
– Det sprutar åt alla olika håll, men egentligen handlar det bara om makt. Moderaterna talar inte om annat än att få bort Löfven, och sossarna varnar hela tiden för ett regeringsskifte. Vad de egentligen vill göra politiskt är mera oklart.
För att slå ihjäl tiden på en tågresa kollar jag valkompasser. Det vimlar av valkompasser i medierna just nu. Ni som vill skapa klarhet i förvirringen och försöka hitta rätt parti – undvik dem. Bry er inte. Valkompasserna ger nämligen ingen vidare vägledning för den som inte redan tycker exakt som det ena eller andra partiet.
Ta denna tidnings valkompass till exempel:
Jag blev 57 procent kristdemokrat, 53 procent liberal, 53 procent vänsterpartist, 51 procent miljöpartist, 51 procent socialdemokrat, 50 procent centerpartist, 50 procent moderat och 48 procent Sverigedemokrat. Sammanlagt 413 procent förvirring.
Herre Jesus! Kristdemokrat! Dem har jag inte röstat på sedan jag kryssade för Gert Fylking.
Inne på TT:s valkompass står det:
”Partiernas exakta ställningstaganden är inte alltid lätta att bestämma.”
Vilket är några sanningens ord i rättan tid.
Och så en liten friskrivning, för säkerhets skull: ”Valkompassen ersätter naturligtvis inte väljarens eget ansvar för att hitta fram till ’rätt’ parti. Det är mycket som påverkar oss när vi väljer parti på valdagen – inte bara åsikter i sakfrågor och Valkompassens datorsimulerade svarsresultat.”
va
Det visar sig nu att jag är 66 procent sosse och lika mycket kristdemokrat. Till råga på eländet beskylls jag för att vara till 59 procent synkroniserad med Feministiskt initiativ.
Sveriges Televisions valkompass har med en fråga om ett tredje kön. Inte blir det bättre för det. Här blir jag mest sosse och centerpartist. Och av någon anledning föreslås att jag ska rösta på liberalen Pär Löfstrand, som bor i Östersund.
Som ansvarstagande medborgare försöker jag med hjälp av public service också ta ut kursen i Stockholms kommunalval. På hemmaplan tycks jag vara 80 procent sosse. Och efter att ha fått ett antal ”Försök igen” och ”Vi ber om ursäkt, men på den här adressen verkar det inte finnas någon sida” pressar jag mig igenom landstingsfrågorna och får till svar att jag är lite av varje, men allra mest centerpartist.
Det är som att stå på Nordpolen med vanlig kompass. Den duger inte till navigation.