Skotten som mördade Adriana ekar i salen
Skotten som dödade tolvåriga Adriana ekar i rättssalen.
Ännu en av alla dessa gangsterrättegångar är inne på den femte förhandlingsdagen och den unge mannen som pressas i förhör fingrar på muggen med kaffe.
Hans självförtroende är lika välutvecklat som minnet är dåligt.
Åklagare Ida Arnell lirkar, jabbar försiktigt, närmast trevande, men det finns ingen anledning att låta sig luras, det är bett i hennes frågor.
Attunda tingsrätts säkerhetssal är en underjordisk bunker, tiden står still, här finns inga årstider, alla ledtrådar saknas.
24-åringen som värjer sig för åklagarens frågor är såväl misstänkt kriminell som förmodat brottsoffer i detta mål.
Ammunition från automatkarbin och pistol ven en septemberkväll för två år sedan i Vällingby, förort till Stockholm, endast tillfälligheter gjorde att ingen förlorade livet.
Var detta en hämnd för skottlossningen som slutade med att Adriana förlorade livet några veckor tidigare utanför McDonalds i Norsborg?
Åklagaren påstår det. Det är en hypotes som bär rimlighetens prägel.
Ett par av de män som nu åtalats för mordförsöket i Vällingby befann sig inne i snabbmatsrestaurangen i Norsborg då flickan dödades.
Sannolikt var kulorna avsedda för dem. Sannolikt ville de ge igen. Sannolikt fanns en hyfsat god grund för deras uppfattning om vilka det var som besköt dem.
– Hur hamnade ni i Vällingby? undrar åklagare Arnell.
Den unge mannen är med på videolänk från en annan plats, ansiktet fyller en skärm i rättssalen, hans svar är av det slag som knappt ens skulle ge pengarna tillbaka om det gick att satsa på hos något spelbolag.
– Inga kommentarer.
Du har själv berättat om det i tidigare förhör, försöker åklagaren.
– Inga kommentarer.
Det är inte uteslutet att det hade gått att locka fler ord ur en egyptisk mumie, men det ska komma att bli ännu hopplösare.
Åklagaren byter till brottet som den förhörde är misstänkt för, inblandning i mordplan, han skulle locka fram dem som skulle skjutas.
Mannen har inget att säga, han minns inget, vet inget.
Möjligen är han skyldig, möjligen är han oskyldig, vad domstolen har att säga återstår att se, här och nu räcker det med att konstatera att huvudförhandlingen följer samma mönster som så mycket annat vi har tvingats vänja oss vid från rättssalar de senaste åren.
Nio män åtalade för bland annat försök till mord, medhjälp till mordförsök och förberedelse till mord:
Det är våld och hämnd i en destruktiv spiral, som att det inte längre finns vare sig början eller slut.
Bevisningen består i huvudsak av meddelanden som skickats fram och tillbaka mellan de åtalade på den krypterade plattformen Sky, som i fjol knäcktes av internationell polis.
Men åklagaren har det bättre förspänt än vad hennes kollegor tidigare har haft i liknande mål om planer att röja någon ur vägen.
Förberedelsebrott är ofta svåra att bevisa, var gränsen går mellan fria fantasier och konkret brottsplan är inte alldeles enkelt att avgöra, men i just detta fall finns någonting konkret att bygga en berättelse om skuld på.
En skottlossning har ju bevisligen inträffat.
Förhöret med 24-åringen är överstökat inom någon timme utan att någon har blivit särkilt mycket klokare.
Det är den femte dagen i förhandlingen som nu har gått in i ett avgörande skede, hittills har åklagare och advokater lagt fram sina berättelser och sina argument, sakframställan som det heter på juridiska.
Dags äntligen för förhören med de misstänkta.
Endast en journalist är på plats denna eftermiddag. Nyhetsvärdet är begränsat, rättegångar av det här slaget hålls numera var och varannan dag.
Ännu en ung kille börjar berätta. Ord läggs till ord i en hastighet som påminner om när en sportkommentator i radio refererar en ishockeymatch.
Chefsrådman Tore Gissin håller upp en avbrytande hand.
– Kan du prata långsammare så att en gammal man hänger med?