Alla är så sjukt fake om PM Nilssons ålfiske
En grej jag inte orkar med politiken är att alla är så sjukt fake.
Nu senast tänker jag på PM Nilsson-gate.
Först undrade jag varför alla var så arga på att en skribent på Dagens Industri fiskar ål.
Sen läste jag att det är olagligt att fiska ål. Och att Nilsson har ljugit för polisen, två gånger och sagt att han inte fiskat ål. Utan, när han blivit påkommen, sagt att han varit ute och letat efter glasskärvor.
För oss som inte är skogsmullar, är det vanligt att vara ute i vattnet och leta glasskärvor? Eller är det bara en klassisk paniklögn? Paniklögner är alltid nonsens.
Sen kom han på att det är dåligt att ljuga för polisen och ringde tillbaka och sa att han ljugit. Dessutom är han inte längre journalist, han är numera Ulf Kristerssons statssekreterare.
Därför bryr sig alla!
Responsen är som man kan förutse. Magdalena, Nooshi och Per ser mycket allvarligt på det. Oppositionen tycker det är olämpligt att han sitter kvar. Blåbruna har i sin tur fortsatt förtroende för Nilsson, även om det såklart är allvarligt bla bla bla.
Jag orkar inte med dem!! Alla är så jävla förutsägbara och reagerar schematiskt.
För helt ärligt, de flesta av våra politiker skiter i miljön. Ja, de är glada över att kunna klämma dit Nilsson. Det är gött när en självgod högerman som sätter sig till doms över andra inte lever som han lär.
Men ni kan inte övertyga mig om att de bryr sig om sakfrågan eller ens om lögnen. Bara två personer som uttalat sig tar jag på allvar. Miljöpartiets Per Bolund och Patrik Svensson, författaren till megasucéen ”Ålevangeliet”! Där snackar vi genuint fiskintresse.
Att vara ny på jobbet är en mardröm för många. Hela tiden är man rädd för att göra fel och trampa i klaveret. Men Nilsson behöver inte känna sig som en bluff, sin pinsamma blunder till trots. Ingen förtjänar gigget som Ulfs sekreterare mer än vad han gör.
Nilssons claim to fame är nämligen inte att ha gett Sveriges samtliga ledarskribenter en anledning till att dra ålordvitsar. Utan hans enträgna arbete för att legitimera borgarnas samarbete med de bruna. Som liberal ledarskribent slet han för att framställa Sverigedemokraterna som ett seriöst parti för borgarna att regera med. Med hjälp av sin polerade Svenskt Näringsliv-vibb har han gjort gamla nazister till regeringsmaterial och östermalmifierat ett gäng rasistiska tölpar.
Inför Gud är ålen Nilssons minsta problem!
Erkänn att det varit uppiggande om politiker någon gång sa eller gjorde något som kändes oväntat sant. Om Nooshi sagt att hon skiter i PM Nilsson. Eller om Ulf sagt att Nilsson måste avgå, för att en regering som bygger sitt legacy på hårda
straff inte kan acceptera att en av deras egna ljuger för polisen.
Eller ännu bättre, om Ulf erkänt att han inte ens tycker Nilssons lögn är en grej. Att ålen säkert kommer dö ut ändå och
att han vill passa på att tacka PM Nilsson för att han varit med och tillintetgjort den svenska liberalismen till förmån för makten.
Jag förlåter PM Nilsson hans lögn. Att politiker ljuger kan jag ta.
Men att de poserar, det börjar bli outhärdligt.