Migrationen - EU:s eviga moment 22
Ännu ett toppmöte i Bryssel kommer att avhållas utan att EU:s ledare lyckas enas i migrationsfrågan.
Den minsta gemensamma närmare länderna är överens om är uppmaningen: Kom inte hit!
Migrationsfrågan riskerar att bli EU:s eviga moment 22.
EU-ledarna kommer inte ens att försöka ta ställning till den migrationspakt som tagits fram av den svenska EU-kommissionären Ylva Johansson när de träffas under två dagar i Bryssel.
Frågan är för känslig och länderna står alltför långt ifrån varandra trots att EU försökt få till en gemensam migrationspolitik i sex års tid.
Pakten går i korta drag ut på att ingen ska tvingas ta emot migranter men alla EU-länder måste på något sätt bidra för att lösa migrationen. De EU-länder som absolut inte vill ta emot några asylsökande, som många av de forna Öststaterna, kan istället hjälpa till med utvisningen av de som fått avslag i andra EU-länder.
De som i fortsättningen söker asyl ska mycket snabbare få besked om de kvalificerar eller inte. Får de nej ska de omedelbart återvända till sina hemländer.
På pappret låter det som en framkomlig väg men i verkligheten är det få som tror att det kommer att fungera.
Grundproblemet är fortfarande att det kommer långt många fler asylsökande än Europas länder vill ta emot. Majoriteten tar sig sjövägen över Medelhavet till Grekland, Italien, Malta och Spanien.
Där fastnar de som överlever den farliga resan, eftersom övriga länder bara går med på att ta emot ett fåtal av dessa flyktingar och ekonomiska migranter. Medelhavsländerna anser fullt förståeligt att det inte kan ta hand om alla varför de blundar för att asylsökande reser vidare till övriga Europa.
Svältlöner
Men fortfarande är det den så kallade Dublinförordningen som gäller, att det är första landet en person kommer till som ska pröva asylansökan. Att enas om ett annat system har visat sig svårt.
Ett annat bekymmer är att väldigt många av de som får avslag på sin ansökan stannar kvar i Europa illegalt. De bildar en del av skuggsamhället där de jobbar svart för svältlöner eller ägnar sig åt kriminalitet.
Även om Polen, Ungern, Österrike och andra mer flyktingfientliga länder får hand om utvisningen är det svårt att se hur de skulle lyckas sända hem så många fler. Först gäller det att hitta människor och sedan övertyga hemländerna om att ta emot dem.
Räddningen för EU har hittills varit det avtal man träffade med Turkiet 2016 där president Erdogan åtar sig att stoppa flyktingströmmen mot att EU betalar för flyktingarnas uppehälle.
Tanken är att toppmötet ska förlänga avtalet till 2024 till en kostnad av 30 miljarder kronor ovanpå de 60 miljarder som EU redan delvis betalat ut. Stora summor men ett pris EU-länderna är villiga att betala för att slippa en ny flyktingström som den 2015.
Pandemin har också bidragit till att flyktingströmmen minskat men nu ser den ut att öka igen. Ett stort orosmoment är en ökad tillströmning från Afghanistan i samband med att Nato lämnar landet och risken ökar för att talibanerna återtar makten.
Danmark, som har ett undantag från EU när det gäller migration, antog nyligen en lag som gör att man kan outsourca asylmottagandet till länder i Afrika. Alla som lyckas ta sig till Danmark för att söka asyl kommer i så fall att skickas till något land i Afrika där de ska få sin asylansökan prövad. Inte ens om de får ja ska de få komma till Danmark.
Danmarks väg
Ännu finns inget avtal med något land men flera EU-länder har uttryckt intresse för den danska idén samtidigt som andra anser att Danmarks lag är ett brott mot asylrätten.
EU har tidigare varit inne på liknande spår när man undersökt möjligheterna att lägga asylcenter i Nordafrika i utbyte mot ökat bistånd.
På toppmötet ska man diskutera att partnerskap med Tunisien. Marocko och ett antal länder i Sahelregionen i syfte att minska antalet människor som försöker ta sig till Europa.
Det handlar om att kartlägga orsakerna till flykten men också ge stöd för att stärka gränskontrollerna i dessa länder och dämpa motivationen att ge sig av.
En process man skulle kunna tolka som en början till en light-version av Danmarks väg.
Italien har redan ett samarbete med Libyen och Spanien med Marocko. Så riktningen är tydlig.
Oron var stor för att brexit skulle knäcka EU. Att andra länder också skulle vilja lämna. Hittills syns inga sådana tendenser. Men migrationsfrågan framstår som ett betydligt större verkligt hot. En ny stor flyktingström skulle ha en stark destabiliserande verkan på EU-samarbetet om det inte finns en robust migrationspolitik på plats.
Trots alla ansträngningar är den bittra sanningen fortfarande att det enda EU:s länder kan enas om är att stärka EU:s yttre gräns och uppmana de som vill ta sig till Europa att inte komma hit.