Mordmanualen illustrerar det värsta och bästa med demokratin

Den 15 maj 1997 flöt ett märkligt dokument upp från de hemliga arkivens djup i Washington. Det var en intern manual från spionorganisationen CIA i hur man på bästa sätt begår politiska mord.

Manualen är torr, exakt och skriven på den vackra, lågmälda engelska som inte har någon motsvarighet på byråkratsvenska.

Därför blir textens innehåll desto mer skakande. På 19 maskinskrivna sidor diskuterar författaren de effektivaste sätten att mörda:

”Det är möjligt att döda en man med bara händerna, men ytterst få är skickliga nog att utföra detta väl.”

Däremot finns vardagliga verktyg som både är synnerligen effektiva och lätta att komma över. Hammare, skruvmejsel, eldgaffel, kökskniv, lampfot – alla dessa är effektiva mordvapen. Slag ska riktas mot tinningen, området just under och bakom örat eller det lägre partiet av bakhuvudet.

Manualen analyserar alla tänkbara metoder. Att knuffa ut någon genom ett fönster är en säker metod om fallhöjden är 25 meter eller mer och offret träffar en hård yta.

 

Ingen vet vem som skrev manualen. Den låg bland de dokument som berörde CIA:s hemliga operationer för att störta Guatemalas folkvalde president Jacobo Arbenz i början av 1950-talet. Själva manualen berör dock inte Guatemala utan är en generell vägledning i mord med en del historiska exempel.

Den ger också ett personalvårdande råd. ”Samvetsömma personer”, så står det, bör inte försöka sig på mord.

Skjutvapen används ofta i politiska attentat men är överskattade. ”I händerna på en expert är en kraftfull pistol dödlig, men sådana experter är sällsynta och vanligen inte tillgängliga för morduppdrag.”

Om mördaren ändå använder skjutvapen är det självklart viktigt att beakta varje vapens specifika styrkor och svagheter. Den som mördar med k-pist ska exempelvis eftersträva att sätta minst fem skott i offrets bröstkorg. Ett hagelgevär är mycket effektivt på avstånd under tio meter. Sikta på solar plexus.

Att tänka på om man använder ljuddämpare: även om själva skottet är tyst när det avlossas uppstår ett högt ljud när kulan slår i kroppen, särskilt om den träffar ben.

 

Denna manual är facit på att vi lever i en cynisk och maktfullkomlig värld. Det vet vi förstås redan även om de höga och mäktiga ofta försöker dölja cynismen. CIA:s manual påpekar att inget i planeringen inför ett mord ska fästas på papper. Idealiskt är bara två personer inblandade, den som ger ordern och den som utför.

Ingen rapport ska skrivas efteråt. Rapporter är heller inte nödvändiga eftersom måltavlans död kommer att meddelas av nyhetsbyråerna.

Man brukar kalla organisationer som CIA den djupa staten. Säkerhetstjänsterna och underrättelseorganen upptar platser där medborgarna och ofta heller inte deras folkvalda äger insyn. Där är statens mörka kärna. Ibland står den över lagen eller vid sidan av.

 

Men det finns en annan omständighet som är lika intressant med mordets manual.

Det är att vi alls kan läsa den. En statlig tjänsteman, sannolikt akademiker, författar en instruktionsbok för mördare. Dokumentet arkiveras. Drygt fyra decennier senare begär en person ur allmänheten att få se akten och CIA:s registrator lämnar ut den.

Det är en illustration av det värsta och bästa med de västerländska demokratierna. Lögner, hemligheter, hyckleri, cynism. Ordning och reda. Relativ öppenhet. Frihet att bekämpa lögnerna och hyckleriet.

Ett uselt system. Och det bästa människan hittills lyckats prestera.

Följ ämnen i artikeln