Är det såhär virusmutationen når Sverige?
Fyra längor med små burar i.
Kommer coronaviruset att mutera och förstöra framtida vaccin på en svensk minkfarm av detta slag?
Frågan är dramatisk, möjligen alarmistisk, men så har också Danmark fattat det dramatiska och möjligen i alarmism grundade beslutet att 15 miljoner minkar ska avlivas.
Det är ett förfärligt oväsen av råmande kor inifrån ladan som fotograf Nils Petter Nilsson och jag står utanför en fredagseftermiddag med 15 grader i luften, alldeles för varmt för årstiden.
En ung man kommer ut, han har hörselskydd på sig, ser oss inte först, vi presenterar oss och frågar om det gifta par som äger gården är i krokarna och kan tänka sig att ställa upp på en intervju.
Frågan jag inledde texten med är för bra för att inte ställas, scenariot är ju som gjort för skräckfilm, men rimligen även orättvis mot de säkerligen hårt arbetande jordbrukare som äger just den bondgård som Aftonbladet väljer att besöka.
Men nu har Danmark agerat och Björn Olsen, professorn i immunsjukdomar som har gjort sig känd för att kräva betydligt hårdare tag än vad Tegnell är intresserad av, larmar och gör sig till om att Sverige måste följa grannlandets exempel.
Att en politiker som den socialdemokratiska EU-parlamentarikern Jytte Guteland sätter upp fingret i luften och kräver att farmarna i Sverige ska stängas är inte heller förvånande.
Uppfödningen och hanteringen av dessa djur är kontroversiell och ifrågasatt av betydligt fler än de mest extrema aktivisterna.
Jag lirkar med den unge mannen, kanske har han någonting att säga?
Det går inget vidare. Möjligen inger en journalist som på stockholmska börjar kallprata om de råmande korna inget förtroende. Det visar sig vara får som bräker.
Bondgård, några uthus, en lada, ett par lokaler som ser ut att vara förråd, parkerade bilar.
Och fyra låga och uppskattningsvis hundra meter långa längor, de ser ut som baracker, omgärdade av elstängsel.
Hundratals små burar med små mårddjur i. Små ögon i mörkret, nosar som sticker ut.
Vad vet väl de om danska regeringsbeslut. Vad vet väl de om coronamutationer och verkningslösa vaccin.
Ja, en mutation av viruset har påträffats hos minkar i Danmark, en variant som även ska ha smittat människor.
Enligt den danska myndigheten Fødevarestyrelsen finns det 1 139 danska minkuppfödare. Under pandemin har 207 av anläggningarna drabbats av coronasmitta och 67 minkfarmer har avlivat samtliga djur.
Mannen på gården säger att han bara är anställd och försvinner in i ladan för att be frun i huset komma ut.
Det dröjer och under tiden hinner jag prata i telefon med Jörgen Martinsson, vd för branschorganisationen Svensk Mink.
Han är inte imponerad av det danska beslutet. Det förvånar inte. Han vill inte se en liknande utveckling i Sverige. Det förvånar inte heller.
– Åtgärden är oerhört drastisk och har väckt stark kritik i Danmark, säger han och påpekar att regeringen i Köpenhamn inte lagt fram något vetenskapligt stöd för sina påståenden om vaccin som kan komma att slås ut.
Det är ett konstaterande som inte är betydelselöst. Den politiker som fattar ett beslut som dödar en bransch som landet är världsledande i, inga exporterar så mycket minkpäls som danskarna, och som möts av hätskt motstånd, skulle givetvis langa fram argument hämtade från forskningen om sådana fanns.
Martinsson ångar på. I Sverige finns bara en halv miljon minkar. En trettiondel så många som i Danmark.
– Vi har inte alls samma djurtäthet. Och vi har daglig kontakt med Jordbruksverket, den myndighet som äger frågan. De gör samma bedömning som vi gör.
Smitta har kommit in på tio av Sveriges närmare 40 minkgårdar. Människor smittar djuren, några dör, men de flesta är friska igen inom ett par veckor.
Håkan Henrikson, chefsveterinär på Jordbruksverket, har sagt att Sverige inte sett den muteringen av virus som har dykt upp på Jylland.
Dessutom är vi framme vid den tiden på året då pälsning sker, vilket är en förskönande omskrivning för att det är dags att döda 80 procent av djuren, 400 000 minkar, för att kunna göra affärer.
De uppfödda små djurens liv är kort och med tanke på storleken på burarna troligen inte ett under av munterhet.
Vi har åkt på vinst och förlust till farmen. Inte för att åstadkomma skandaljournalistik. Inte för att ställa de där ansvarsutkrävande frågorna som Janne Josefsson älskade. Inte för att tränga upp någon bonde mot väggen och fråga hur det skulle kännas om hans verksamhet ledde till att människor dör.
Utan för att få ett annat perspektiv än politikers, smittspridningsexperter och veterinärers i ett ämne som onekligen har lett till rubriker och eko och uppståndelse de senaste dagarna.
Utanför bilfönstret susar ett höstlandskap i Mellansverige förbi, löven har fallit, men fälten är ännu gröna, små byar där inget liv syns.
Bensinmacken är en automatiserad historia utan personal och på kyrkogården kan knappt ens de döda klaga på lugnet och tystnaden.
Plura, sångaren i Eldkvarn, kommer från de här trakterna, han kan dem väl, han har beskrivit dem i sina sånger:
Jag ser nedlagda fabriker, jag ser land där människor bott. Tomma hus och öde gårdar.
En flash i mobilen. Danskarna har hittat fem olika mutationer. Hela Nordjylland är satt i lockdown. Björn Olsen vevar vidare: ”I det här läget måste hälsa gå före industri”.
Han kan ha rätt. Han kan ha fel. Time will tell.
Den unge mannen kommer ut igen. Hur lång tid har det gått? Tio minuter? En kvart?
Han har pratat med ägarna. De vill inte uttala sig.
Tråkigt, men begripligt. Det luktar ju dåliga nyheter lång väg att en kvällstidning ramlar in på en minkfarm en dag som denna.