Säpo får tillgång till dina digitala spår

Sigurd Heuman och Gunnar Strömmer i samspråk.

Säpo ska i skarpt läge få tillgång till de privata digitala spår du lämnar.

Men om det inte vore för Sigurd Heuman, en klok domare som har varit med länge, hade budskapet vid dagens presskonferens kunnat vara betydligt värre än så.

Gunnar Strömmer, justitieminister, för dagen klädd i sin mörkgråa kostym, han har även en blå, hälsade klockan 13.45 journalisterna välkomna till en av alla dessa trista salar som departementet förfogar över i Stockholm city.

Sett ur regeringens perspektiv fanns en god och en dålig nyhet.

Den dåliga var att endast en reporter och en fotograf från TT samt jag var på plats, varför genomslaget för en utredning som ska leda till ny lag om datalagring torde bli begränsat.

Den goda är att det kanske är lika bra att pressen hade annat för sig, för uppmärksamhet om nya paragrafer om ännu mer övervakning tenderar att leda till kritik och protester och invändningar och annat som en minister trivs bäst utan.

Förargligt för makten är att EU-domstolen för ett antal år sedan underkände den svenska regleringen om datalagring, som innebar att operatörer inom internet och mobiltelefoni tvingades spara dina uppgifter om vilka du pratar med i din mobil och annat som staten inte har att göra med.

 

Juristerna i Luxemburg tyckte helt enkelt och på goda grunder att så här långt får inte lagen gå i ett civiliserat land, inte ens i den heliga brottsbekämpningens namn.

Den svenska regleringen modifierades, men bryter troligen fortfarande mot EU-rätten.

2021 tillsatte regeringen utredningen ”Datalagring och åtkomst till elektronisk information”, det betänkande som nu presenteras.

Utredare Heuman, som i princip har varit med sedan de medeltida landskapslagarna stiftades, färdigutbildad jurist redan i slutet på 1960-talet, lång och gedigen karriär bakom sig som domare, har under detta arbete lusläst lagar och domstolsutslag.

Ledigt klädd och avspänt talande gjorde han anspråk på att ha hittat en väg framåt som inte borde väcka alltför mycket förargelse hos de stränga domarna i EU.

En berättelse som går att sammanfatta med att Säpo ska få avlyssna allt och alla om hotet mot den nationella säkerheten bedöms vara allvarligt.

En sådan makt ska alltså läggas i händerna på den hemliga polis som för ett antal år sedan kallade till presskonferens och skrämde slag på nationen med att höja hotnivån i Sverige och i dramatiska ordalag meddelade att en lömsk figur som påstods planera attentat jagades.

Den påstådda terroristen visade sig snart vara en oskyldig stackare som ovetande om uppståndelsen samtidigt checkade in Facebook på en livsmedelsbutik i Boliden.

 

En sådan myndighet ska själv få bestämma om, eller rättare sagt när, den ska ha rätt till insyn i stora delar av ditt privatliv.

Vad kan gå fel?

Men visst, nationens säkerhet är inte en liten sak. Och en brottsbekämpande myndighet måste få hänga med i teknikutvecklingen.

Säkerhetspolisens beslut ska för övrigt kunna överklagas av ett offentligt ombud till en nämnd som har rätt att sätta stopp om det går för långt.

Än viktigare är dock att utredare Heuman tycks ha lyckats sätta stopp för de värsta äventyrligheterna.

Utredningens företrädare för de brottsbekämpande myndigheterna har nämligen velat gå betydligt längre och utmana de jobbiga jurister där ute i Europa som alltid ska krångla med hänvisningar till diverse paragrafer och underkänna diverse kreativa försök att låsa in gangsters.

Men vad är vitsen med reglering som är oförenlig med EU-rätten och som förr eller senare kommer att underkännas av EU-domstolen? Ingen.

Strömmer tog efter en kvart över tillställningen och hasplade ur sig svårbegripligheter om ”exekutiv jurisdiktion” och hänvisade till ett utslag i Högsta domstolen och gjorde någonting så högtidligt som att lova att inte föregripa remissinstansernas synpunkter.

Det var ju för väl.

Om justitieministern i slutändan lyssnar på deras invändningar är en annan sak.

 

Den personliga integriteten naggas i kanten. Men sannolikt inte i så stor utsträckning som det fanns skäl att befara.