Dagen V i Riksdagen

Dagen V som i vakuum går att beskriva på olika sätt.

Det sannolikt mest pedagogiska alternativet är att berätta att det enda som enligt rikdagens hemsida över huvud taget inträffade i parlamentet var ett sammanträde i Finansutskottet.

Här har historia skrivits, valvakorna hade fel i sina första prognoser, världspressen rapporterar upphetsat att ett parti med rötterna i nazism numera är näst störst i Sverige, nationen tycks stå inför genomgripande förändringar.

I går träffades partiledarna på högersidan för ett första möte, men en regnig tisdag två dagar efter valet har inte politiken mer att erbjuda de rubrikjagande journalisterna än ett alldagligt möte i ett utskott?

Frågan är tillspetsad och retorisk till sin natur och givetvis inte sann.

En hel del pågår i det fördolda, men då det inte ens finns ett officiellt valresultat kan inte gärna Ulf Kristersson sköta överläggningarna inför öppen ridå.

Ändå var tidningar, radio och tv redan tidigt i morse på plats i regnet utanför Moderaternas kansli på Mynttorget, ett stenkast från Riksdagen.

Någon av de yngre journalisterna påpekade förhoppningsfullt att tre Säpobilar var parkerade i närheten. Det borde betyda att Kristersson var på plats.

Någon av de äldre kollegorna svarade att det är i bilar av en helt annan kaliber som de ledande politikerna färdades i.

Morgonen övergick i förmiddag som övergick i eftermiddag utan att något mer spännande inträffade än att talman Andreas Norlén först anlände och sedan åkte iväg för lunch med någon utländsk diplomat.

Talman Andreas Norlén mötte pressen under tisdagen.

I riksdagens ödsliga matsal satt fler journalister från Ekot och TT än politiker.

En trappa upp i caféet var det tomt så när som på ett gäng byggjobbare. En av dem berättade att de ägnat de senaste åren åt att renovera ledamotshuset.

Annat var det 2011. Då tillbringade några ledande sossar en hel höst i detta café. Dag ut och dag in satt de och snackade skit och väntade på att Håkan Juholt skulle tvingas avgå.

Om vi ska tro den gregorianska kalendern skriver vi idag den 13 september 2022 och i avsaknad av riktiga nyheter från riksdagen kan en journalist motivera sin existens med att skriva om vem som helst som dyker upp.

Jarmo Rahikainen, säkerhetsvakt i entrén, berättade att han inte sett skymten av en partiledare på hela dagen.

Han fyller 66 i år, Jarmo.

– Jag vill trappa ner jobbet i stället för att gå i pension helt. Jag är rädd för att omställningen blir för brutal.

Martin Borgs, kommunikationschef på Moderaterna, jäktad på väg från ett möte till ett annat, har den goda smaken att hålla på rätt lag.

– Vad hade du helst önskat dig från i söndags, att AIK slog Varberg i stället för att förlora eller att Moderaterna behöll sin andraplats och förblev större än SD? frågade jag.

– Att AIK vann, svarade han, och försökte se allvarig ut.

Americo Herrera, lokalvårdaren, berättade att han har åsikter om politik.

– Men jag tänker avslöja vad jag tycker om valresultatet.

En fågel viskade i mitt öra att den gamle Folkpartiledaren Lars Leijonborg sammanträtt med socialdemokrater i går.

Vi enades, fågeln och jag, om att det mötet knappast kan ha haft med valresultatet att göra.

Kunde trots allt mötet i Finansutskottet ge någonting?

För att inbilla sig det krävdes en optimism av samma slag som Björn Borg hade då han gick ut till femte set i Wimbledon-finalen mot John Mcenroe 1980 efter att ha sumpat fem matchbollar i fjärde.

Smaka bara på sammanträdets rubrik:

”Kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 691/2011 vad gäller införandet av nya moduler för miljöräkenskaper”.

Men visst, kanske skulle det gå att få ett citat eller två ur någon tolvtaggare. Som exempelvis Elisabeth Svantesson, Moderaterna, sannolikt Sveriges nästa finansminister.

Men hon var inte där. Det var nästan ingen annan heller av de 17 ledamöterna. Endast tre politiker infann sig för att göra tummen upp till EU-kommissionens förslag om nya moduler, vad nu det är.

Inte undra på att eländet var överstökat inom en minut.

Regnet på andra sidan riksdagens panoramafönster tilltog, Stadshusets torn piskades av vinden och bilarna kröp fram i diset på Centralbron.

Klockan tre på eftermiddagen hade Kristersson ännu inte synts till.

I morgon är en annan dag, som någon sjöng i Melodifestivalen för många år sedan.