Västs svåra dilemma – släppa in talibanerna i värmen?

Talibanledarna ser ut att ha det bekvämt på den lyxiga privatjeten som tagit dem till Oslo till en kostnad av 3,6 miljoner kronor.

Bilden är på många sätt upprörande men också en symbol för västvärldens närmast olösliga dilemma.

När talibanerna återtog makten i Kabul i augusti förra året var västvärldens attityd stenhård. Inga erkännanden av den nya regimen och inte en spänn skulle gå till talibanerna. Under den USA-stödda regimen finansierades 80 procent av statsbudgeten av bistånd.

Sedan dess har det pågått en dragkamp mellan väst, som försökt använda landets frusna tillgångar och indragna bistånd som påtryckningsmedel för att få talibanerna att göra eftergifter, och talibanledarna som försökt uppföra sig mer civiliserat än förra gången de hade makten utan att för den sakens skull tumma på sin grundläggande ideologi.

Talibanerna fick åka chartrat privatplan till Oslo.

Så får exempelvis de yngsta flickorna gå i skola medan flickor i gymnasieåldern i stora delar av landet tvingas stanna hemma. Ett fåtal kvinnor får gå till sina arbeten men de flesta tvingas stanna hemma.

Minst hundra individer som jobbat för den tidigare väststödda regimen har dödats av talibaner sedan de tog över makten. Detta trots de nya makthavarnas löfte om en amnesti för alla. Om det är enskilda talibanledare som agerat på egen hand i strid med detta dekret är svårt att avgöra.

Talibanerna har bara gjort precis så mycket som krävs för att omvärlden inte helt ska slänga igen dörren.

Att en delegation från talibanerna, ledd av deras utrikesminister, nu bjudits in till Norge för samtal är ett klart brott mot den tidigare stenhårda attityden. Det är första gången talibanerna bjuds in till ett västland.

Talibanernas Amir Khan Muttaqi möter pressen utanför Soria Moria hotell i Oslo på måndagen.

Det finns de som tycker att talibanledarna borde skickas direkt från Oslo till krigsförbrytardomstolen i Haag. En av dem har blivit polisanmäld.

Samtidigt meddelar EU att man öppnar ambassaden i Kabul igen om än med låg bemanning.

Inget erkännande

Både Norge och EU är noga med att hävda att det inte på något sätt handlar om att legitimera eller erkänna taliban-regimen men det går inte att blunda för att det kan vara ett första steg mot att släppa in dem i värmen. Talibanerna ser det definitivt så.

Skälet till västs omsvängning är den svåra humanitära situationen i Afghanistan. Omvärlden står inför ett svårt val. Ska man fortsätta behandla den islamistiska regimen som en paria och frysa landets tillgångar och bistånd med följden att hälften av landets befolkning hotas av svältdöden? 23 miljoner hotas av hungernöd enligt FN och nio miljoner av svält.

Svälten beror på en kombination av torka, följden av ett långvarigt inbördeskrig och det faktum att landet är förlamat av bristen på pengar och brant stigande arbetslöshet. Mat finns men människor har inte råd att köpa den.

En afghansk pojke tar upp vatten ur en brunn i regionen Baluchistan måndagen den 13 december. Omfattande torka har förvärrat situationen i landet och tvingat tusentals afghaner på flykt.

Läget har förvärrats månad för månad sedan talibanerna tog över. FN finns på plats liksom bland andra Svenska Afghanistankommittén men för att rädda landet från en katastrof krävs massiv humanitär hjälp. FN har vädjat om 40 miljarder kronor.

Det går väldigt illa ihop med löftet "inte en spänn till talibanerna". Eftersom nästan alla utländska biståndsarbetare lämnat landet är det omöjligt att kanalisera hjälp utan att gå via de nya makthavarna.

Så valet står mellan att mjuka upp den stenhårda inställningen till talibanerna och låta det afghanska folket svälta.

En kvinna värmer sig under en filt i staden Herat, Afghanistan, den 29 november 2021. Tusentals människor har tvingats fly sina hem på grund av omfattande torka i landet.

Talar med andra pariaregimer

Afghanerna har inte valt talibanerna. De är på många sätt offer för en regim de inte själva vill ha. Därför vore det grymt att låta miljontals människor dö för att markera mot en vidrig regim som under sin förra period vid makten, 1996-2001, genomförde offentliga avrättningar, piskade kvinnor, förbjöd musik och film och förde landet tillbaka till medeltiden.

Men talibanerna är långtifrån den enda hemska regimen i världen.

Västvärlden har förbindelser och pratar med de flesta av dem. Vi talar med Nordkorea som sätter regimmotståndare i fruktansvärda arbetsläger. Vi har mycket omfattande förbindelser med Kina som i strid med internationella avtal avskaffat demokratiska friheter i Hongkong och fängslat en miljon uigurer i omskolningsläger.

Domen mot väst blir hård om vi straffar det afghanska folket med svältdöden för att en grupp extremister tagit makten. Afghanernas lidande försvinner inte för att vi vänder bort ansiktet.

Det är inte önskvärt att släppa in talibanerna i värmen men kanske är det nödvändigt att åtminstone öppna dörren på glänt om en humanitär katastrof av enorma dimensioner ska kunna undvikas.