Sverige tänker uppfostra Nato-turkar i jämställdhet
Så fort Sverige blir medlem i Nato ska vi börja uppfostra turkar och tyskar så de får rätt inställning till jämställdhet och klimatfrågor.
Vad dessa frågor har med försvarsalliansens verksamhet och själva existens att göra begriper nog ingen mer än Sveriges beskäftiga politiker.
Den parlamentariska rapporten ”Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge” är grunden för vår ansökan till Nato. Där står att vi ska arbeta för klimatet, jämställdhet och annat fint:
Sverige ska ”driva frågor om säkerhet byggd på respekten för demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatens principer, kvinnors politiska och ekonomiska deltagande samt kampen mot klimatförändringar...drivande i det internationella arbetet för jämställdhet och i agendan för kvinnor, fred och säkerhet.”
Vi vill bli medlemmar i en försvarsallians med kärnvapen och säger att vi ska driva frågor om jämställdhet.
Rapporten lades fram för riksdagen 13 maj. Den är ett av de viktigaste dokumenten i Sveriges historia eftersom det innehåller argumenten för att bryta över 200 års alliansfrihet.
Sannolikt kommer turkar och tyskar inte att bry sig särskilt mycket om Sveriges synpunkter på jämställdheten i anatoliska Diayrbakir och bayerska bergsbyar.
Om vi alls framför dem. Pratet om jämställdhet och klimat är ju bara automatiserade läten riktade till hemmapubliken för att slippa resonera kring stora och besvärliga frågor.
Vårt samhälle är fyllt av tomma floskler vars syfte är att skyla över en besvärlig verklighet eller fylla tomrum där inga tankar finns.
Hejke Erkers, ordförande i Akademikerförbundet SSR, stod i Aktuellt 16 juni och sa att genusfrågor är jätteviktiga när socialtjänsten arbetar med gängkriminella.
Det är ju pojkar och män som växer upp med patriarkala system, sa Erkers.
Hejke Erkers pratade med autopiloten på.
Att de patriarkala systemen var betydligt starkare för säg 50 år sedan och gängkriminaliteten väldigt mycket mindre, om den alls fanns, är inget som Erkers funderar över. Hon bara tutar de sanningar vi alla förväntas ansluta oss till.
Då behöver vi inte veta vad vi talar om. Vi godkänns ändå. Det är bekvämt och tryggt. Intressantare vore om Erkers diskuterade en undersökning som Aftonbladet gjorde 2020. Den visade att av 58 tonåringar som dömts för mord, medhjälp till mord eller mordförsök hade två tredjedelar växt upp utan pappa.
Hejke Erkers färdigtuggade tankar är bekväma eftersom ingen kommer att opponera sig. Flosklerna är impulser för att accepteras av flocken.
Ett tredje exempel på språklig reflex är vad som inte sägs.
Innan jag satte mig för att skriva detta läste jag morgontidningen att en imam i Skåne åtalas för hets mot folkgrupp eftersom han sagt att judar är ”apors och svins avkomlingar”.
Imamen nämns inte vid namn.
Om en präst i Svenska kyrkan eller pingstpastor hade uttryckt sig på samma sätt skulle de självklart namngetts. Det är av lika stort samhällsintresse när en religiös ledare uttrycker sig antisemitiskt som om en partiledare gör det.
Så varför är imamen anonym?
Därför att han inte räknas. Det är en spegling av vårt fruktansvärt segregerade samhälle. Majoriteten struntar i imamen.
Språkliga reflexer och klichéer beror inte bara på intellektuell lättja utan också på feghet. Författarna till rapporten om säkerhetsläget kunde ha diskuterat hur amerikanska, franska och brittiska kärnvapen förhoppningsvis skyddar oss mot Putin i stället för att komma med fraser om jämställdhet.
Det är lättare att kasta ur sig tomma ord som alla kan applådera i stället för att resonera om politiskt och etiskt komplicerade frågor.
Språkliga reflexer är en intellektuell öken som förtorkar själen och förhindrar samhällets utveckling. Riktiga samtal kräver riktiga fakta och ord som beskriver verkligheten, inte hur någon tycker att den borde vara.