Den förtvivlade kvinnan med automatkarbinen är Europas nya symbol
BIALYSTOK. Den sjunde december 1970 knäböjde Willy Brandt i Warszawa.
Den västtyske förbundskanslern ställde sig på knä framför monumentet till minne av judarnas ghetto, ghettot som var första stationen till Förintelsen.
Gesten var inte planerad. De polska värdarna, Brandts medarbetare – ingen kände till vad han skulle göra. Inte ens han själv. Jag gjorde vad vi människor gör när ord fattas oss, förklarade han senare.
Han bad att tyskarna måtte bli förlåtna.
Bilden på Willy Brandt den gråkalla vinterdagen i Warszawa blev historisk. Inte bara för den spektakulära gesten utan framför allt för att den gav Europa nytt hopp.
En ledare bad om förlåtelse.
En ledare ville göra upp med det förflutna, börja om.
Det var ingen tom, harmlös gest. Hälften av västtyskarna i en undersökning tog avstånd från gesten. De tyckte att Brandt gick till överdrift.
Under besöket i Warszawa skrev Willy Brandt under ett avtal där Förbundsrepubliken Tyskland accepterade förlusten av de territorier som efter andra världskriget tillföll Polen.
Först då var kriget slut. Tyskland accepterade sin förlust.
Inte heller det var en tom gest. Konservativa CDU-CSU var emot avtalet, högerextremister kallade Brandt förrädare.
Avtalet syftade till att cementera Europas gränser.
Någon av Brandts kolleger, jag minns inte vem, Egon Bahr antagligen, sa att vi vet alla vad som händer när man börjar kräva gränsförändringar.
Det ser vi i den andra bilden.
En kvinna i Kiev håller i en automatkarbin. Hon är inte van, det syns på hur hon håller vapnet.
Hon gråter.
Det är en förtvivlad gråt, kanske skräckslagen.
Nyss levde hon i en fredlig stad. Nyss var hennes största bekymmer hur lönen skulle räcka, vad familjen skulle äta till middag, att hennes chef är dum – alla vardagens bekymmer, nyss stora, nu skrattretande banala.
Nu ska hon kriga och kanske dö.
Det var det Willy Brandt, en av efterkrigstidens stora europeiska politiker, ville förhindra. Aldrig mera krig. Ropet satt i Brandts själ, en landsflykting från nazisterna, först i Norge, sedan i Stockholm. Han bodde i Hammarbyhöjden.
Han skrev en lysande bok från Nürnbergrättegången vars titel visade hans uppgörelse med den egna nationen: Förbrytare och andra tyskar.
Han blev borgmästare i Västberlin. Förbundskansler.
Politiken Brandt utformade kallades Östpolitiken. Det finns mycket att säga om den men grundtanken var försoning, samarbete trots fundamentala olikheter och hårda politiska motsättningar.
Vi rör inte gränserna.
Vi börjar om.
Det Brandt åstadkom slogs sönder när Putins stridsvagnar rullade in i Ukraina. Den förtvivlade kvinnan med automatkarbinen är Europas nya symbol. Hon förkroppsligar ett nästan obegripligt mod.
Aldrig mera krig.
Ett vackert rop.
Den knäböjande Willy Brandt ropade utan ord. Kvinnan med automatkarbinen ropar genom sin handling.
Hon krigar för att få leva i fred.