Dirty Diaries är som hederlig hemmaporr
En halv miljon. Så många skattefinansierade kronor valde Svenska Filminstitutet att ge filmprojektet ”Dirty Diaries”. Det är ingen särskilt stor summa i sammanhanget, inte för hela tolv kortfilmer, men ändå en halv miljon för mycket. Det tycker åtminstone nio av tio i en omröstning på Aftonbladets debattsajt.
Ja, förresten. De tolv fristående produktionerna i Dirty Diaries är alltså porrfilmer. Pornografi. Film vars syfte är att göra publiken kåt. Men till skillnad från det mesta folk onanerar till är den här porren feministisk. Jodå. Feministisk porr. Ni vet? Nej. Inte jag heller. Men desto mer oroande: projektets initiativtagare Mia Engberg, de tolv medverkande regissörerna och Filminstitutet själva har heller ingen aning.
De konstfackiga managementflosklerna staplas på varandra i intervju på intervju. Exempelvis säger Ingrid Rydberg, en av filmens regissörer, till DN att hon tänker att det kan vara olika saker beroende på var man lägger fokus.
Den nivån.
De idéer jag ändå lyckas tyda kring projektet är dessa: Man tar avstånd från mainstreamporr, kommersiella krafter, orättvisa produktionsförhållanden och artificiella kroppar. I?stället: kåthet, lust och tillfredsställelse genom ett kvinnligt öga.
”Jag gör inte porr för att jag tycker att det finns för få porrfilmer utan för att de som finns är skit”, skriver regissören Elin Magnusson på Newsmill.
SFI:s vd Cissi Elwin Frenkel är också tveksam till det utbud av porr som finns. Hon avfärdar hela genren: Filminstitutet stöttar inte porrfilm.
Feministisk porr däremot. Vad det nu är.
Men om nu SFI ska befatta sig med porrfilm bör man kanske vara medveten om att marknaden inte längre enbart består av fotbollsbröst och jättesnoppar, inte bara av knulldockor och muskelmonster.
Under de senaste åren har det skett en omfattande amatörrevolution på nätet. Porren har också kommit att bli något av en gräsrotsrörelse. Vanliga kåta människor filmar sig själva och lägger ut filmerna på nätet. Vanliga kåta människor tittar.
I våras svarade rentav 35 procent i en undersökning på aftonbladet.se att de skulle kunna tänka sig att lägga ut en egen heminspelad porrfilm till allmän beskådan.
Det är lika hög andel som röstade på Socialdemokraterna i valet 2006.
Och det är för övrigt den främsta orsaken till varför traditionella porrproducenter och distributörer, som väl är dem Dirty Diaries vill positionera sig emot, för närvarande blöder ekonomiskt.
Folk vill hellre se grannen knulla, helt enkelt.
Och frågorna kvarstår. Vad skiljer idén med Dirty Diaries från all porr som aldrig skulle skattefinansieras? Är porr inte längre porr när en kvinna håller i kameran?
Feminismen i den feministiska porren må vara svår att definiera, men dess problem är välbekanta. De har en obehagligt mycket gemensamt med kejsarens nya kläder. Dessa kunde man inte heller se, inte definiera, inte förklara. Och de var också väldigt dyra. Kanske kostade de en halv miljon.