Framtiden var mycket mer lekfull förr i tiden
Framtiden är här. Det var den redan i onsdags. Det var till det datumet – den 21 oktober 2015 – som Marty McFly reste i kultfilmen ”Tillbaka till framtiden II”. Ett datum som då framstod som obönhörligt avlägset, nästan overkligt.
Sedan, verkligt. Det gick att läsa om hur nördar på onsdagen vallfärdade till den parkeringsplats öster om Los Angeles där scenen hade spelats in. Själv stod jag hemma framför bokhyllan och fastnade med blicken på en bok jag inte öppnat på många år.
”Godmorgon framtid” gavs ut 1984, ett år innan Robert Zemeckis första film i serien nådde biograferna.
Det är hisnande läsning, fortfarande. Boken innehåller trettiofem framtidsprofetior, rotade i fantasin och vetenskapen. Några känns avlägsna. Fabriker i rymden, storskaliga gruvor på havsbotten. Andra är nu en del av vår vardag. ”Elektroniska expressbrev”. Mikrochips i flyttfåglar. Eller den gräsklipparrobot som avbildas över ett uppslag, på kornet lik den som numera surrar runt i mina föräldrars trädgård.
– Jag brukar säga att verkligheten har kopierat oss, skämtar bokens författare Bengt-Arne Vedin när jag ringer upp honom.
Han har hunnit bli 75 år gammal. Trettioett år senare kommer det fortfarande ”elektroniska expressbrev” från läsare. Ungefär varannan månad sådär.
Kanske är det lekfullheten som gör att boken ständigt hittar nya läsare. Redan i förordet påpekar Vedin att den ursprungliga betydelsen av det grekiska ordet ”tekne” var både konst och teknik. De var oskiljbara: Teknik, konst, fantasi. Tekne. I vår nutida produktionsvärld där allt ska kunna mätas, helst i kronor och ören, är det en radikal tanke. Samtidigt så självklar: utan fantasi, ingen teknologi.
Och antagligen är det, slår det mig under vårt telefonsamtal, samma lekfullhet som gjort ”Tillbaka till framtiden” så älskad.
Framtiden har i populärkulturen alltid fantiserats fram som en avgrund; som spegelbilder för våra nutida rädslor. Ur åttiotalets robotskräck kom ”Blade runner”. Ur tjugohundratalets nyfascism fick vi ”The hunger games”. Regissören Robert Zemeckis var unik i att han var optimistisk.
Men nu då? De kommande trettio åren? Vågar vi vara optimistiska? Jag frågar Bengt-Arne Vedin rakt ut: Är vi körda?
Vedin tystnar. Sedan säger han sig visserligen vara ”skrämd över den takt med vilken vår planets ekologi håller på att förbrukas”. Men också att ”det pågår en kapprustning om att finna teknik som i väsentlig mening vänder utvecklingen”.
Hinner tekniken rädda oss?
Bengt-Arne Vedin poängterar, professor som han är, att det inte finns något vetenskapligt svar.
Det är än så länge upp till var och en att tro. Men visst, själv tror han att teknologin kommer förhindra undergången. Teknologin och fantasin.
Tekne, som sagt.
”Tillbaka till framtiden”
De tre kultfilmerna från åttiotalet med Michael J. Fox i huvudrollen som den sorglöse Marty McFly. Datumet som karaktären reser till i framtiden – den 21 oktober 2015 – har med tiden mytologiserats rejält. Bisarrt nog har serien också blivit en favorit hos konspirationsteoretiker. Det finns till och med de som anser att filmerna förutspådde terrorattacken i New York den 11 september 2001.
”Godmorgon framtid”
En bok utgiven 1984, skriven av Bengt-Arne Vedin, illustrerad av Fred Preston. Boken förutspådde trettiofem uppfinningar och framtidsscenarier, varav många i dag är en del av vår vardag.