Vi går med öppna ögon rakt in i apokalypsen
Efter FN:s senaste klimatrapport kan man konstatera en sak.
Vi går med öppna ögon rakt in i apokalypsen.
Alla vet vad som behöver göras men ingen förmår att åstadkomma det.
Varje gång det kommer en ny larmrapport om hur effekterna av den globala uppvärmningen accelererar så väcks förhoppningar om att det ska vara den väckarklocka som får ansvariga inom alla områden att vakna.
Men varje gång slår de sömndrucket på snoozeknappen och somnar om.
Jag misstänker att det är vad som kommer att ske den här gången också. Precis som Greta Thunberg säger kommer inget att hända.
Det är inte brist på fakta som gör att politiker, företagsledare och många andra inte tar itu med problemet på allvar, även om vissa saker görs. Frågan är helt enkelt för stor och komplex för att enkelt greppa.
Vi behöver på kort tid sluta använda olja, gas och kol och istället helt förlita oss på förnybara energikällor som sol, vind och vatten. Men vi klarar inte att göra omställningen tillräckligt snabbt utan minskad tillväxt och risk för massarbetslöshet.
De ingrepp som krävs i vår vardag och vår ekonomi är så enorma att ingen vågar fatta de nödvändiga besluten.
Vårt samhälle är inte uppbyggt för att fatta globala beslut. För det skulle det behövas en global regering.
I stället har vi nationella politiker vars yttersta mål är att bli omvalda och som helt enkelt inte vågar fatta beslut som kan rädda världen om 30-50 år men som på kort sikt kommer att göra dem impopulära och tvinga bort dem från sina maktpositioner.
Det gäller även diktaturer. Till och med Kinas ledare är ytterst beroende av att folket inte vänder sig mot dem. Så länge Xi Jinping levererar ökat välstånd accepterar 1,4 miljarder kineser stora inskränkningar i sin frihet.
Få beredda betala priset
Men om han skulle få för sig att stänga alla gamla kolkraftverk som spyr ut koldioxid och inte bygga de hundratals nya som planeras skulle det snart bli en annans sorts revolution i landet.
För att lyckas få ner utsläppen till en nivå där vi förhindrar en långsiktig kollaps av klimatet måste vi genomföra oerhört genomgripande förändringar. Vi måste minska vår konsumtion och vår bekvämlighet. Än så länge verkar väldigt få vara beredda att betala det priset.
Medborgarna vill att politikerna ska lösa problemet men det ska helst ske utan smärta och med minimala uppoffringar. Och ska det ske vill vi vara säkra på att alla i världen tvingas svälja samma beska medicin.
Vad spelar det för roll om svenskar slutar köra bil eller flyga på charterresa? Det är först när hela världen marscherar i takt samtidigt som det verkligen blir effekter.
Det är inte lätt att åstadkomma.
Klimatavtalet i Paris 2015 var ett sådant försök. Men det bygger på ländernas frivilliga åtaganden. Det är en sak att säga att man ska minska utsläppen men en helt annan sak att verkligen göra det. Nästan alla länder är långt ifrån att uppfylla sina löften.
Mer prat än handling
Även om allvaret i situationen långsamt börjar sjunka in är det fortfarande mer prat än handling. Mer av den varan kommer vi att få uppleva vid det stora klimatmötet i Glasgow i november.
De fattiga skäller på de rika länderna som länge släppt ut alldeles för mycket och nu ändå hävdar att de fattiga måste minska sina utsläpp långt innan de uppnått samma standard.
Ändå är den bistra sanningen att det oavsett ekonomisk nivå är de stora utsläppsbovarna som Kina, USA, EU, Indien och Ryssland som måste förmås minska sina utsläpp om det ska få någon effekt.
FN-rapporten pekar på att koldioxidhalten i atmosfären är den högsta på minst två miljoner år och det senaste decenniet det varmaste på 125 000 år.
Ingen kan längre sväva i okunskap om vikten av att minska utsläppen men det är som att vi inte orkar ta in fakta.
Vi går med öppna ögon mot vad som kan bli en katastrofal framtid för nästa generation. Vi vet vad som väntar men vi fortsätter som tidigare. Det är på en gång både obegripligt och djupt mänskligt.
Artiklar och tv-inslag om larmrapporter om klimatet avslutas nästan alltid med den positiva motvikten att det ännu inte är för sent att agera. Att det går att vända utvecklingen.
Men sker inget drastiskt kommer snart tidpunkten när även detta lilla hopp försvinner.