Public service utmanar kommersiella medier
För drygt två veckor sedan damp en skrivelse från public service-bolagen ned på ett skrivbord på kulturdepartementet. I den önskar de tre bolagen – SVT, Sveriges Radio och UR – bland annat en större frihet att agera som de själva vill i sociala medier.
Jag vill vara tydlig med att jag gillar public services höga kvalité, jag uppskattar valfriheten i den tablåfria SVT Play, jag gillar att lyssna på P1 och jag drar gärna i gång en P3 Dokumentär.
Men jag har varit irriterad på de tre bolagen en längre tid. På vad det egentligen betyder för oss kommersiella medier om de tre bolagen får som de vill.
Med kommersiella medier menar jag alla vi som verkar utan en redan färdig finansiering i botten. Vi som måste fokusera på att hitta intäkter som betalar vår journalistik.
Papperstidningsläsandet minskar. Möjligheten att tjäna pengar online växer inte i samma takt och public service vill i detta läge få tillåtelse att ägna sig åt – och dessutom öka – sin marknadsstörande verksamhet. Eller ”[…] ha en långtgående frihet att välja vilka distributionssätt som ska användas för att nå så stora delar av publiken som möjligt”, som vd Hanna Stjärne skriver.
I en tid då användningen av medier genomgår den största omställningen och förflyttningen någonsin, och där de allra flesta mediehus för fullt kämpar för att få sina onlineintäkter att bära, så vill public service alltså utöka sina befogenheter i sociala medier.
Bolagen vill ha obegränsad möjlighet att använda sig av de amerikanska onlinejättarnas plattformar för att sprida sin journalistik.
Public service vill inte bara dela sitt innehåll till de amerikanska jättarna, som Facebook och Google, de vill även frikostigt dela sin användardata med desamma. Och därigenom låta jättarna i nästa steg sälja riktade annonser på den data de fått från public service-användarna.
För mig handlar det om vår svenska mediemångfald och om vår demokrati. Det handlar om att skapa förutsättningar för att oberoende medier ska kunna fortsätta bevaka, granska och spegla så många orter som möjligt i Sverige.
Där behövs vi – allihop.
Om exempelvis SVT med sina 34 redaktioner anser sig kunna bevaka Sveriges 290 kommuner så har de väldigt höga tankar om sig själva. Risken finns att vi hamnar där om SVT, Sveriges Radio och UR med sina dryga åtta miljarder kronor i licensmedel fortsätter agera som de själva önskar och till delar redan gör.
Då hotar den goda idén med ”Radio och tv i allmänhetens tjänst” till slut hela det svenska demokratibygget.