Vardagsrasismen finns överallt

Publicerad 2020-11-23

Jag tror inte ett ögonblick att H&M:s vd Helena Helmersson uppmanat sin personal att behandla företagets kunder olika beroende på deras respektive utseende eller förmodade etnicitet.

   Tvärtom berättar hon i en intervju i Svenska Dagbladet att företaget skänkt närmare fem miljoner kronor till tre organisationer som stöder svartas rättigheter i USA. Hon har också – i rollen som vd – tagit ställning för Black lives matter.

   En misstänksam betraktare skulle kanske fnysa åt engagemanget. Det är ju bara två år sedan H&M gjorde reklam med en svart pojke i en tröja med texten “Coolest monkey in the jungle”, vilket ledde till svidande kritik och vandalisering av ett antal butiker i Sydafrika.

   Kommersiell taktik eller ej, Helmerssons ställningstagande för svartas rättigheter är konkret och offentligt.

   Men, så har vi reportaget i 200 sekunder. Ett enkelt prov. I var tredje butik vägrades vår mörka testperson att byta ett plagg. I samma butiker fick vår ljusa reporter byta samma plagg utan minsta problem.

H&M:s vd Helena Helmersson

   Efter publiceringen strömmade det in mejl till redaktionen. Inom ett dygn fick vi ett 60-tal nya vittnesmål från kunder som – i strid mot H&M:s egen policy – behandlats på samma förnedrande sätt som vår testperson.

   Ta en så enkel sak som mascara, en kletig färg kvinnor målar på ögonfransarna. En läsare skriver:

   “Hej, min mamma hade köpt en mascara på H&M som var helt torr inuti. Dagen efter går hon tillbaka  till butiken med mascaran och kvittot och förklarar situationen. Tjejen i kassan säger väldigt bestämt och på ett taskigt sätt att hon inte kan få byta till en ny mascara. Sedan skickar mamma in sin svenska man med mascaran och kvittot och då blev dom trevliga och han fick byta mascaran till en ny. Helt otroligt! Sedan dess har vi aldrig mer köpt något på H&M!”

   Av mejlen att döma är H&M inte unikt. Många vittnade om att andra klädkedjor behandlat dem på exakt samma sätt.

   Vardagsrasismen skadar affärerna. Men, och det är viktigare, den är djupt ovärdig och obegåvad. Den finns överallt. På arbetsmarknaden, på bussen, i föreningslivet, i mötet med myndigheter. Särbehandling. Förödmjukelser. Gliringar. Viskningar. Blickar. Dag ut, dag in. Den nöter och frustrerar dem som drabbas, ibland till över kokpunkten. Den är resultatet av en äcklig kollektivistisk syn på människor: alla som har en viss hudfärg eller vissa attribut dras över en kam, vilket stärker främlingskap och segregation.

   Vardagsrasismen är farlig. Även för dem som inte drabbas av den.

   H&M:s vd Helena Helmersson säger i Svenska Dagbladet att hon vill stötta rättvisa, jämlikhet och demokratisering för alla:

   - Vi vill stå upp bakom våra medarbetare, kunder och samhället i stort för att stödja så här viktiga frågor. Det är superviktigt för oss att stå upp för det och att inte bara prata utan också agera.

   Bra.

   Gör det då.

Alltid redo. I februari gick USA:s scoutrörelse till domstol för att få gå i konkurs. Skälet: tiotusentals män hade stämt organisationen för att dess ledare utsatt dem för sexuella övergrepp, vilket kunde leda till skadeståndskrav på hundratals miljoner dollar. För en vecka sedan kom handlingar från konkursdomstolen som visade att minst 92 700 män i 50 delstater säger sig ha drabbats av allt från kladdiga smekningar till orala och anala våldtäkter.

Aldrig redo. Så hette den amerikanska filmen “The wrong guys” på svenska. Det var en slags komedi om återföreningen av ett gäng före detta scouter som campar på ett berg och stöter på en k-pistbeväpnad kriminell. De medelålders männen spelas av ståuppkomiker. Vid ett par tillfällen blir de räddade av en ekorre. Filmen fick, inte oväntat, ett uselt mottagande.


Följ ämnen i artikeln