Vem blir du om du blir lämnad?
Om du lämnar mig, får jag följa med?
Det är något av det finaste och mest smärtsamma jag har läst om kärlek.
Överdrivet, så tycker ni säkert. Men jag har inte läst så mycket om kärlek, jag har mest upplevt den. Övergiven har jag heller aldrig blivit, ingen har lämnat mig. Men än finns tid.
Jag skulle nog inte hantera det så bra. Säkert är jag en sådan som packar väskorna och tror att hon ska få följa med till det nya stället. Men där bor väl en annan kvinna. Som är fulare än jag, tråkigare än jag, inte lika intelligent som jag, som inte har lika bra smak som jag.
Jag förstår, det är ni två nu. Men om jag håller mig undan och är jättetyst, jag kan göra sysslor?
Men jag får ändå inte bo där, jag får inte vara med. Det ska vara de två nu. Jag får hitta någon annan, eller leva ensam och vara ledsen för det. Eller glad för det.
Jag ser alla möjliga varianter i min omgivning och jag får för mig att ingen riktigt vet vem den kommer bli om den andra går. Kan sådant förutses eller är det ett fruktansvärt grymt lotteri?
Hon blev en sån som blomstrade, blev snyggare, började med padel och köpte märkeskläder. Han blev en sån som blev tjock och satt kvar och som slutade med padel och började umgås med sina föräldrar eftersom de kanske är de enda som aldrig sviker.
Varför sitter jag och tänker på sånt här, det är ju hemskt.
Tills döden skiljer oss åt tack, jag är för trött för allt annat. Och padel var så himla tråkigt. Här i stan finns en padelbana där man kan dricka cava efter padelmatchen. Då häller jag hellre ut cavan i badkaret och dränker mig i den djupa delen. Men det var inte det ni ville veta.
Jag satt i bilen med en ung person som plötsligt fick syn på en tjej hon känner i en passerande taxi.
”Hon blev dumpad av sin kille precis innan sommaren”, sa hon.
”Nämen hu”, sa jag. För det var det bästa jag kunde komma på just då.
”Vet du vad han sa till henne?”
”Nej?”
”Samma sak som alla killar säger.”
”Jag kan inte komma på?”
”Jag har tappat känslorna.”
”Ja, jo, så kan det ju vara.”
”Nej! Vadå tappat känslorna? LETA REDA PÅ DEM DÅ.”
Ja verkligen.
Vadå tappat sina känslor? Då finns de ju någonstans, hon har helt rätt.
Jag vill inte vara med dig längre, jag vill vara med andra, så ska man tydligen säga, det är ärligt.
Tydligen hade tjejen i taxin börjat förhandla. Hon hade föreslagit att de skulle ta en paus, så får de se hur han känner längre fram.
Att jag inte körde rakt in i en bropelare.
Hör ni sorgligheten i det?
Bönandet. Erbjudandet.
Om du lämnar mig, får jag följa med?
Jag tycker att alla ska börja hålla reda på sina känslor så att de inte tappar dem.
Det gör alldeles alldeles för ont.
Har jag hört.