Ingen farsot biter på de som vill ge sig på tjejer

Uppdaterad 2020-06-05 | Publicerad 2020-05-09

Det är kris och alla har drabbats av en nostalgipsykos. Pandemin har drivit oss till en slags kollektiv regression, vi har alla svept in oss i en snuttefilt av VM-repriser som vi tryggt dreglar på i väntan på bättre tider.

SVT har tagit tillbaka hallåorna, alla vill bara äta barnmat och titta på Sverige-Bulgarien från 94. Helen Fielding återupplivade Bridget Jones i The Times och Alexandra Dahlström har haft högläsning ur Fucking Åmål-manuset på sin Instagram.

 

Och blottarna har loggat ut och trakasserar ensamma tjejer på gatorna IRL.

Precis som på 90-talet.

 

Ursäkta den redan slitna meningen, men: pandemin slår hårt mot det mesta. Till och med klimatförändringarna stagnerar. Men en grupp låter sig inte skärras av någon dum farsot: Uppsalas serietafsare och blottare verkar helt oberörda av coronakrisen. Det som rår på klimathotet rår inte på de som systematiskt kammar igenom stan för att trakassera ensamma kvinnor.

 

Både i måndags och i tisdags rapporterade Uppsalas medier om misstänkta serietafsare som tros ha gett sig på en rad ensamma tjejer. En av de misstänkta greps efter att ha blottat sig för en kvinna i närheten av en förskola i Flogsta. Mannen misstänks ligga bakom fem andra fall av sexuella ofredanden i Uppsala.

 

Samtidigt misstänks en annan man ha ofredat flera kvinnor i Stadsskogen. Förutom att antasta flera offer fysiskt ska han ha blottat sig för en av kvinnorna. Flera var ensamma motionärer.

(För övrigt fick jag PTSD när SVT Uppsala rubriksatte en artikeln om skogstafsaren med: "Flera kvinnor daskade på stjärten i Stadsskogen". Framför allt för att jag har genuina problem med s-ordet. SVT ändrade sedan rubriken.)

 

Inte nog med att kvinnor, precis som alla andra, måste oroa sig för smittspridning i det offentliga rummet (visste ni att det råder en GLOBAL FARSOT?), hotet om ofredande och våld består, i vanlig ordning. Det är tröttsamt att tänka på och skriva om, jag duckar formuleringar som vi alla har läst, öppna brev till tafsare, vi kan redan det där: rätten till den egna kroppen, rätten att vara trygg i sin egen stad, den dörren är både öppen och insparkad. Vem biter det på, annat än de redan frälsta?

Men det finns en ljusning i allt det här. Kvinnor i Uppsala har mobiliserat sig snabbt på sociala medier. Vägrat låta sig skrämmas från gatorna, varnat och uppmanat utsatta att anmäla. Självförsvar för tjejer i Uppsala bjöd tidigare i veckan in följare till en grupplöpning med orden: vi tar tillbaka Stadsskogen.

Det är inte 90-tal trots allt, tack och lov.