Valparadoxen: Vinst för Erdogan ökar Sveriges Nato-chanser

Utgången av det turkiska valet har lett till en märklig paradox.

Plötsligt är det bättre för Sveriges Nato-ansökan om Erdogan segrar i en andra valomgång.

Vinner Kiricdaroglou är risken större att ansökan fortsatt blockeras.

Inför valet var läget det motsatta. Kiricdaroglu deklarerade tydligt att hans koalition vill närma sig väst och att en av hans första åtgärder skulle bli att godkänna Sveriges ansökan.

Men det hängde på att oppositionen inte bara skulle vinna presidentposten utan dessutom få majoritet i parlamentet.

Den vägen är blockerad i och med att Erdogans AK-parti ihop med koalitionspartnern nationalistiska MHP ser ut att få klar majoritet i parlamentsvalet.

Det är bara presidentvalet som går mot en andra valomgång den 28 maj.

Om Kiricdaroglou mot förmodan skulle vinna den hamnar vi i ett läge där Erdogans parti har majoritet i parlamentet medan oppositionen sitter på presidentposten. Eftersom det är parlamentet som måste godkänna Sveriges ansökan är risken att Erdogan fortsätter sätta käppar i hjulet för Nato-medlemskapet. Om inte annat så för att grusa Kiricdaroglus planer på att närma sig väst.

Om Erdogan vinner en andra valomgång är det han som kontrollerar parlamentet.

Förlorar betydelse

Ett omval ger Erdogan ytterligare fem år vid makten. Då har han inte längre samma behov av att inför hemmapubliken visa att han vågar stå upp mot USA och väst. Nato-frågan förlorar lite av sin betydelse för Erdogan. 

Den ombytlige turkiske presidenten har visat många gånger förr att han skamlöst kan byta position i viktiga frågor.

Nu har han dessutom starka skäl.

Godkänner Erdogan Sveriges inträde i Nato är chansen stor att han i utbyte får köpa de hett eftertraktade amerikanska F-16-planen. En affär som dessutom innebär en modernisering och uppgradering av den F-16 flottilj som Turkiet redan innehar.

Något som är betydligt viktigare för landets säkerhet än att man får några påstådda PKK-terrorister utvisade från Sverige.

Jag misstänker att stridsflygplanen är det som hela tiden varit Erdogans yttersta syfte med att i ett sent skede blockera Sveriges medlemskap.

Vinner Erdogan presidentvalet kommer han att utsättas för en oerhört hård press från USA och andra tunga Nato-länder att ratificera Sverige snabbast möjligt. Trots att tiden är knapp kan Erdogan beordra parlamentet att fatta beslut. 

Turkiets president Erdogan.

Viktig signal

Faktum är att det är viktigare för Nato att Sveriges blir medlem inför toppmötet i Vilnius i juli än det är för Sverige. I ett läge när Ryssland är, för att uttrycka det milt, fullt upptaget med Ukraina är risken för ryska militära aktioner mot Sverige mikroskopisk. Särskilt som vi fått säkerhetsgarantier från USA, Storbritannien och ett antal andra tunga Nato-länder.

För Nato är det dock av stort symboliskt värde att kunna visa upp en enad front i Vilnius. En väldigt tydlig signal till Vladimir Putin att hans kalkyl om att en invasion av Ukraina skulle innebära mindre Nato nära Rysslands gräns har slagit totalt fel.

Ur alla andra aspekter vore en seger för Kemal Kiricdaroglu att föredra. Efter 20 år av ett alltmer odemokratiskt Erdogan-styre skulle det vara hälsosamt både för turkarna och för omvärlden att byta ledare.

Tyvärr har Erdogan de senaste tio åren byggt upp en maktapparat och en personkult runt sig själv som gör det nästan omöjligt. Detta var första valet på 20 år där han utmanades på allvar. Men eftersom valen är riggade i Erdogans favör är det extremt svårt att besegra honom.

Genom åren har den turkiske ledaren koncentrerat alltmer makt i sina egna händer, inte minst genom att kraftigt stärka presidents befogenheter på parlamentets bekostnad.

Illa för Turkiet

Han har dessutom tagit kontroll över så gott som alla viktiga medier i Turkiet. Det innebär att Erdogan fått väldigt mycket mer uppmärksamhet och positiv press under valkampanjen.

Han har också eliminerat farliga utmanare genom att fängsla dem eller via domstolarna hindrat dem från att ställa upp.

I rapporteringen tenderar västmedier att behandla det turkiska valet som om det vore ett vanligt demokratiskt val i ett europeiska land. Inget kunde vara längre från verkligheten.

Möjligen är själva röstningsprocessen hyfsat demokratisk men Erdogan har enorma fördelar redan från början som aldrig skulle accepteras i en normal demokrati.

Därför är Kiricdaroglus chanser i en andra valomgång väldigt små. De är möjligen bra för Sveriges Nato-medlemskap men väldigt illa för Turkiet.