Clinton utnyttjade Trumps pappakomplex
Trumps fans måste vara i chock. Det skulle ju bli så enkelt. Före debatten skröt Trump till och med om hur han inte förberett sig. Som en naturkraft skulle hans otämjda sanningssägande krossa etablissemangets konstlade kompromisskandidat.
Ett orange lejon med majestätisk gul man som slukar Prussiluskan.
Skolgårdskungen som sätter lärarens fjäskiga ögonsten på plats.
Och visst hade Hillary pluggat på. Freud.
Vem hade anat att en sådan politikerrobot skulle visa sig vara en psykologisk mästerdomptör?
När Clintonkampanjen före debatten läckte nyheten att man anlitat psykologer för att hitta Trumps triggers trodde jag att det var en överdrift. Att de metodiskt gått igenom alla debatter för att se exakt vad det är som får Trump att balla ur. Kanske att det var ett svar på Trumplägrets hot att bjuda in Bills gamla älskarinnor och placera dem på första raden.
Men Hillary ska man ta på orden.
Jag kan erkänna att det var lite otippat hur lång tid hon la på att beskriva sin bortgågne fars yrke som draperitygstillverkare komplett med en detaljerad beskrivning av silkscreentryckteknik.
Men allt handlade så klart om att introducera en karaktär: Den vanliga medelklasspappan. Som sen kunde kontrasteras mot Donalds fastighetsmagnatsfader Fred. Hur han lånat ut miljoner till sin son. Hur lite Trump skulle vara utan sin pappa. Tänk att det skulle vara en öm tå för en fullblodsnarcissist med ”daddy issues”?
Trumps stora styrka brukar vara hans kontakt med publiken. Att få energi från deras reaktioner på okonventionella uttalanden. Men det strikta debattformatet tog ifrån honom åskådarna. Den kliniskt korrekta moderatorn gav honom heller ingenting. Men värst var hans diciplinerade motståndare.
Han fick ingenting av henne utom ett avmätt leende. Psyk. Psyk. Psyk.
Kanske var det hennes självkontroll som till slut krossade hans. Någon säkring gick och Trump reducerades till en slumpad ordgenerator med knappt uttydbar högerpopulistisk kylskåpspoesi.
Till slut återstod bara att avbryta Clinton. 25 gånger på 26 minuter. Det är förståligt när man tänker på hur framgångsrik Trumps buffliga machostrategi varit i de republikanska primärvalen.
I det knattelaget fullkomligt dominerade Trump de andra pojkarna med eviga referenser till energinivå, potens och en gång genom att bokstavligen prata om storleken på sin penis.
Att dominera en plats med sin fysiska framtoning kan ju ses som naturens vinst över en fejkad civilisation.
Apor gör så. Men en del väljare kanske tänker att USA ska välja en president. Hillarys fans har anledning att jubla.
Innan
När Al Jazeeras reporter Kimberly Halkett knuffas bort från en potentiell intervju med en Clintonvän och skriker ut i frustration till kvinnan bakom henne: “Thanks a lot bitch!”
Så oväntat ärligt.
Efter
När kandidaternas familjer kom upp på scenen så hamnade Hillary, Bill och Chelsea i skymundan av den massiva Trumpklanen. Men när den ökänt bakteriefobiske Donald snabbt gled iväg med en kejserlig uppsyn, stod de tre Clintonarna kvar och skakade näve med publiken som om deras liv hängde på det. Proffsigt.