Läs på om diktatorer för att förstå Donald Trump

Michael Wolffs ”Fire and Fury” är en av över 30 000 böcker om Donald Trump.

Gå in i vilken amerikansk bokhandel som helst och där finns hyllvis med böcker om Donald Trump.

Varje amerikansk president ger upphov till en hel litteratur. De publicerar egna böcker, mängder skrivs om dem, och när de lämnat Vita huset grundar de bibliotek där deras gärning katalogiseras.

Böckerna som publiceras under presidenternas ämbetstid speglar knappast hur den breda allmänheten ser dem. Under Obamas tid slog det mig att böckerna i respektabla bokhandlares hyllor ofta var groteska hatpamfletter och skildringar av inbillade konspirationer. Antikrist Obama och liknande.

Ändå blev han omvald.

 

Böckerna speglar möjligen krafterna för och emot presidenten inom den snattrande klassen. Men inte heller det stämmer riktigt. Jag gick in på Amazon och undersökte hur många bokträffar jag fick på USA:s fyra senaste presidenter.

Bill Clinton: över 3000.

George W Bush: över 2000.

Barack Obama: över 7000.

Bush var den president som startade USA:s längsta krig, konflikter i Mellanöstern och Centralasien som USA efter 19 år fortfarande inte tagit sig ur.

Världen kommer länge att lida av arvet efter Bush.

Det krävs något mer för att en president ska ge upphov till ett skred av böcker. Personlighet. Inre och yttre motsättningar. Han måste sätta fantasin i rörelse.

Till sist skrev jag in Donald Trump i Amazons sökruta.

Antal bokträffar: över 30 000.

Han har bara varit president i tre år.

 

Litteraturen om Donald Trump är politisk pornografi. Här finns allt möjligt kittlande, en person utan hämningar, noll kunskap och med förvriden självuppfattning som sitter med fingret på knappen till civilisationens undergång.

Samtidigt läcker Vita huset så att inget tycks vara hemligt mer än några timmar.

Carol Leonnig och Philip Rucker har skrivit senaste bästsäljaren om Trump. De är reportrar på Washington Post. Titel: A Very Stable Genius, ett mycket stabilt geni. Så har Trump flera gånger beskrivit sig själv.

Att följa hans maniska twittrande är som att vara instängd i ett rum med en destruktiv och outhärdligt skrytsam dumskalle vars största nöje är att ge personer runt sig taskiga öknamn.

71 miljoner människor följer honom på Twitter. Världens mäktigaste man bjuder på intellektuell freakshow i realtid.

En viktig sidogenre i litteraturen om Trump är följaktligen satiren. En underbar bok heter The Beautiful Poetry of Donald Trump, Trumps vackra poesi. Den består av autentiska citat sammanfogade till dikter, gåtfulla med en närmast österländsk visdom. Här är ett litet citat ur dikten I'm really rich:

Six people do nothing but sort my mail

Sorry haters and losers!

He who has the gold makes the rules

Man kan ägna en livstid åt böcker om Donald Trump. Skulle man bli klokare? Knappast. Jag läser "A Very Stable Genius" och inser snart att jag läst det tidigare, i Michael Wolffs fenomenala Fire and Fury. Detaljer må vara nya men det är samma skildring av en impulsiv och narcissistisk skitstövel.

Vi ser på med fasa och förtjusning. Donald Trump är ett skådespel ingen vill missa.

Och medan han röjer och ryar och vräker ur sig idiotier förändrar han vår värld. Bryter sönder institutioner och internationellt samarbete. Gör samtal omöjliga. Ökar motsättningar. Demonstrerar att lagen är betydelselös. Mal ner förtroendet för politiken.

Man lär sig mer av att bläddra i Frank Dikötters How to be a Dictator. Den handlar inte om Trump utan om åtta diktatorer under 1900-talet.

Dikötter, en framstående akademiker, beskriver hur diktatorn erövrar makten. Hur han gör omgivningen delaktig i sin korruption. Hur han gör lojaliteten till sin person viktigare än ideologi och sakfrågor. Hur han skryter om att instinkten är viktigare än kunskap.

Det är Dikötter jag tänker på när jag följer senatens rättegång mot Donald Trump i amerikansk TV.

 

 Frank Dikötters, How to be a Dictator, handlar om åtta diktatorer under 1900-talet.