Även ”mjuke Ulf” måste samarbeta med SD

Ulf Kristersson (M).

Medan Moderaterna i Rosenbad solar sig i regeringsmakten kämpar partiet med att göra sig relevant för framtiden.

Hur det ska gå till blir en svår nöt att knäcka.

Lite som att köra två bilar samtidigt med ett ben i varje och hoppas att de inte kolliderar.

Just nu råder en märklig situation i svensk politik. När politiken vanligtvis vinner på att vara stringent och lättbegriplig så har majoritet av partierna i regeringsunderlaget bestämt sig för att syssla med motsatsen.

Kristdemokraterna står för sitt samarbete med SD och att det är den väg partiet valt. Plus i kanten för det.

Liberalerna, Sverigedemokraterna och Moderaterna vill också samarbeta med varandra (och tycker egentligen att det går ganska bra) men ser helst inte att deras väljare har samma uppfattning. Anledningen är att deras väljarkår är splittrad gällande just samarbetet och trion försöker därför behaga både de som är för och de som är emot Tidösamarbetet – samtidigt.

Störst problem med detta har Moderaterna.

I dagarna drar Moderaterna igång sitt arbete för att bygga partiet starkare inför valet 2026. Och det behövs.

Moderaterna må ha vunnit regeringsmakten 2022, men valet var i det stora hela en kalldusch för partiet.

(M)akten framför allt

Moderaterna hade bara ett mål i valrörelsen 2022 och det var att ta över regeringsmakten. Strategin handlade om att på det egna partiets bekostnad lyfta fram sina samarbetspartier och på det sättet stärka sitt regeringsunderlag. Framförallt ville de föra fram en mer positiv bild av SD, som ju var oumbärliga för att få till en ny regering på högersidan.

Strategin fungerade så till vida att Ulf Kristersson nu är statsminister. Däremot finns det en rad saker som inte blev så bra för Moderaterna.

Sverigedemokraterna gick om Moderaterna som Sveriges andra största parti när kvinnorna och storstadsväljarna svek M. I sin valanalys drar partiet slutsatsen att utan storstadsrösterna blir det svårt för M att behålla makten. Nu vill de vinna tillbaka dem, men hur det ska gå till kan bli en svår nöt att knäcka.

Under valrörelsen surrade Moderaterna fast sig vid hårda politiska frågorna som migration och kriminalitet. Frågor som attraherar SD:s väljare men inte alls visade dra till sig välutbildade kvinnor i storstäderna.

Om vi börjar med kvinnorna så har nästan alla Tidöpartier uppenbara problem att attrahera kvinnliga väljare.

Kvinnorna, hallå!

Sverigedemokraterna som styrs av ett killgäng har under alla år haft svårt att attrahera kvinnliga väljare. Visst försöker de ibland presentera politik de tänker att kvinnor gillar som handlar om familjepolitik och sjukvård, men det har ännu inte gett särskilt stor utdelning.

Liberalerna tappade, precis som Moderaterna kvinnliga väljare i det här valet. Partiets slutsats var att kvinnor inte i lika stor utsträckning som män gillade Johan Pehrsons ”killen vid grillen”-image.

Kristdemokraterna har en bättre och jämnare balans mellan kvinnliga och manliga väljare. Ebba Busch har istället andra problem just nu – inre strider, dålig opinion och svikna vallöften.

Moderaterna hoppas på fyra år med lugnt vatten och att partiet slipper debatten om SD-samarbete till nästa valrörelse. Istället vill de kunna håva tillbaka de liberalt sinnade moderater som lämnat. Lite som att köra två bilar samtidigt med ett ben i varje och hoppas att de inte kolliderar.

Ebba Busch (KD).

Nya mjuka Ulf

Strategin är att lansera den nya mjuka Ulf Kristersson. Eller egentligen är det inte nytt.

Moderaterna vill återlansera den socialpolitiska Ulf Kristersson. Kristersson har under sin politiska karriär sysslat framförallt med socialpolitiska frågor och är både engagerad och förankrad i det politiska fältet.

Visst kan det vara bra av flera anledningar. Det är bra när politiker sysslar med politik de brinner för, det märks. Det kan säkert landa väl hos de mer liberala storstadsväljare som partiet hoppas vinna tillbaka.

Men den stora bristen är ju uppenbar – det finns inte tillräckligt med smink för att dölja att grunden för Moderaternas regeringsmakt ligger i att SD får igenom sin politik och är med och styr landet. Och just detta är en deal-breaker för de här väljarna.