Billig prinskorv är bra för affärerna
Läs Karin Ahlborgs kolumn
Förra veckan skrev jag en krönika om matslöseriet.
Oj, vilket liv det blev i min mejlbox.
Till stor del var det mitt eget fel eftersom jag lite yvigt gav intryck av att ALLA butiker får ersättning för ALLA varor med utgånget datum och att handlarna därför inte behöver bry sig särskilt om svinnet.
Så är det naturligtvis inte. Störst går först, skulle man kunna uttrycka det, och det är betydligt troligare att en stor kedja eller en stor butik har lyckats förmå leverantören till eftergifter av den typen.
I Norge kräver deras motsvarighet till Konkurrensverket in avtalen mellan handel och leverantörer, i Storbritannien har man upprättat en uppförandekod för desamma och i Frankrike har man helt enkelt förbjudit vissa avtal mellan dem, eftersom det snedvrider konkurrensen. När svenska Konkurrensverket undersökte frågan om bland annat avtal mellan leverantörer och butiker som kunde ge endera sidan konkurrensfördelar, menade några av de intervjuade från branschen att just sådana avtal knappast upprättades skriftligt ihop med det vanliga avtalet.
I vilken utsträckning leverantörer förmås att gå med på att ta tillbaks varor med utgånget datum är det nog ingen som vet. Genom vittnesmål från ett antal leverantörer känner jag till att det förekommer.
Det vanligaste argumentet för handlare att inte sätta ner priset på varor med kort datum är att då kommer vi bara att köpa reamaten och de färskare livsmedlen blir liggande tills de måste reas ut.
Jag är tveksam till om det verkligen fungerar så. Om jag ska handla toapapper, flingor och mjölk så ger jag ju inte fan i det för att jag ser ett paket billig prinskorv. Men de där prinskorvarna åker kanske med som bonus, något jag köper bara för att de är billiga.
Det märkliga är ju att de butiker som regelbundet sänker priserna faktiskt klarar sig alldeles utmärkt.