Jimmie Åkesson fick sin bal på slottet nu

Jimmie Åkesson på Grand Hotel.

Var det ingen som ­lade märke till ­smokingen?

Jag anade det. När Jimmie Åkesson i fredags hade fest på Grand Hôtel handlade diskussionerna om annat.

Det pratades om Raoul Wallenberg och hotellets gäster på 1940-talet. Det ­pratades om personal som kände obehag. Det pratades om sieg och heil i vanlig ­ordning.

Därför missade alla vad kvällen egentligen handlade om. På pappret kallades tillställningen för ”European Freedom Awards”.

I praktiken var det Jimmie Åkessons egen lilla Nobelbankett.

Nobelstiftelsen har nekat Åkesson tillträde varje år. Ett citat darrar kvar på min trumhinna.

”Det är klart att jag tycker att det är tråkigt, de senaste åren har ju alla partiledare blivit inbjudna. Det handlar ju också om landets kanske mest eftertraktade biljetter”, sa han till Aftonbladet efter första nobben.

Jag är inte bundis med Jimmie Åkesson, men vi ­delar bakgrund. Vi växte upp i samma stad, i samma stadsdel och med delvis samma vänner. Vi var arbetarpojkar med ensamstående mödrar.

Nobelfesten fanns knappt i vårt universum. Som en dröm, på sin höjd. Att få klä sig i smoking och smörja kråset med gräddan.

Jag fick en tår i ögat när jag bjöds in för tre år sedan. Det var min revansch, ­klassresans yttersta slut­station.

Jimmie Åkesson har förstått att han kanske inte kommer att nå dit. Så han fixade sin egen bankett. Det var just så SD benämnde kvällen vid tillkänna­givandet för dryga månaden sedan: ”En alternativ ­Nobelfest.”

Först försökte partiet boka Blå Hallen, där original­festen äger rum. Det gick inte.

I stället valde de Grand Hôtel, som huserade tidernas första Nobelmiddag. Man till och med kopierade menyn från år 1901. Slätvarsfilé à la Normande och oxfilé à l’impériale, om någon undrar.

Det är rörande, nästan. Att Jimmie Åkesson gjorde som många andra som inte får gå: personer på förskolor, ålderdomshem, LSS-boenden.

De fixar sin egen fest varje år, precis som Åkesson nu anordnade the omoralisk Nobelfest.

Och som han mådde. ­Jimmie fick hålla hov i sin smoking, precis som på den riktiga Nobelbanketten.

Han fick sin bal på slottet. Vi kan väl bara unna ­honom det?