Omgiven av idioter

I den futuristiska tv-serien ”Westworld” åker människor till en nöjespark som befolkas av androider, artificiella medvetanden som ser ut precis som människor. Där kan människorna göra och bete sig hur som helst utan att bekymra sig om konsekvenserna.

Moralen i den parallella verkligheten är avskild från moralen i den verkliga verkligheten. Precis som i vår parallella verklighet – trafiken.

 

Någon sätter sig i en bil och i takt med att hastighetsmätaren stegrar ökar antalet svordomar och tveksamma omkörningar.

Jävla idiot! skriker föraren, för från insidan av bilen har alla utanför plötsligt förvandlats till dårar och hatobjekt. Och det är som det ska va.

Det aggressiva beteendet borde få varningssignalerna att ringa så högt att de livrädda passagerarna, som febrilt letar efter något att hålla fast i, får tinnitus och kastar sig ur bilen av skräck. I stället slutar det alltid med att de blir hängande med båda händerna krampaktigt surrade kring det där jäkla handtaget ovanför dörren, det som ingen någonsin har lyckats förklara varför det finns.

 

Kanske finns det just för att så många bilförare förvandlas till monster och passagerarna då inte ska kasta sig ur bilen? Säkert också därför bilbältet brukar låsa sig på det där sättet som ingen heller lyckats förklara?

Trots övriga passagerares blanka ögon, de skärrade barnen i baksätet, den tryckta tystnaden eller den vädjande personen i sätet bredvid fortgår beteendet: långfingrar sträcks ut, nävar hytts och okvädesord ropas och muttras om vartannat. Slutsatsen kan tyckas given: det är en galning bakom ratten. Någon som har tappat det helt, som inte har vänner eller kan vårda relationer.

Men så enkelt är det inte. För det är ju ingen galning, det är ju din kompis, kollega, familjemedlem eller nyblivna partner. Någon du känner och gillar. Det är bara när personen kör bil som hen beter sig så här. Så därför är det okej. Vi är överens om att det är okej, det som händer i bilen stannar i bilen osv. När familjen kliver ur och går in i villan för att äta fredagsmiddag är allt som vanligt igen.

 

Vad säger egentligen detta? Jag vill göra mitt kanske mest kontroversiella uttalande hittills och påstå att du inte känner en person förrän du har sett hen köra bil. Rattidioterna är sällan de man tror. Kollegan som är så trevlig och på gränsen till timid gör dig lika chockad varje gång hen basunerar ut att varannan medtrafikant är dum i huvudet och att alla är jävla kärringar som måste flytta på sig.

Din polare som framför ratten plötsligt tycker att gubbjävel, idiot och fitta är rimliga epitet på sina medmänniskor.

 

Vad är det för inneboende mörker som visar sig här, vad är det för människosyn som luftas? Är dessa åsikter annars undertryckta hos personen i fråga eller är det verkligen trafiken själv som med magi, ur ingenting, framkallar dessa aggressioner?

Inget verkar öppna chaufförerna för självrannsakan, inget tycks hämma beteendet. Det hjälper inte att det i bilarna de kastar förbannelser över ofta visar sig sitta en tant med begränsat lokalsinne eller en trevande ungdom som just fått körkort, i nästa korsning är det glömt.

Lika märkligt som beteendet i sig är att samhället sanktionerar det. Vi godkänner att så länge du sitter i en bil kan du bete dig som en skitstövel och ingen ska skuldbelägga dig för det efteråt. Allt folkvett och hyfs åker ut genom rutan och vad som helst är okej. I Westworld gäller inga regler längre.

Att du kallade någon en jävla fitta och gestikulerade våldsamt är ingenting någon kan komma dragandes med sen, det där var ju när du körde, det gills överhuvudtaget inte. För precis som i Westworld befinner sig alla bilförare i ett laglöst land, en annan verklighet där deras ageranden helt skiljs från deras person och ingen dom eller botgöring väntar.

 

Jag vet inte vad som kommer hända efter att jag har gjort detta uttalande. Det är väl närmast att klassas som ett avtalsbrott med rådande regelverk, men jag måste ändå säga det:

Jag skiljer inte på bilförare och person. Jag kommer att döma dig. Vem du är och hur du agerar hänger ihop och jag köper inte att chaufförer ska ha något frikort. Precis som poliser säger i filmer: allt du säger kan och kommer att användas emot dig. All skit du skriker framför ratten, det respektlösa kryssandet på motorvägen och alla fuck you-fingrar som skickats iväg, det är du, det är en del av hur jag känner dig och kommer att se på dig framöver. Det spelar roll, det gills och det är absolut inte glömt när vi kliver ur bilen.

Och jag vill egentligen inte vara den som berättar det för dig, men: även om vi vuxna vore överens om att det som händer i bilen inte är på riktigt, så är det barnen som är experter på låtsasvärldar. De synar bluffen och vet att det inte stämmer.

Följ ämnen i artikeln