Paolo Roberto slipper sannolikt åtal för våldtäkt

Böter för sexköp eller utredning om våldtäkt?

Låt oss bringa ordning i den svårartade straffrättsliga förvirring som har brutit ut runt Paolo Roberto.

Man måste troligen bo på månen för att ha missat alla märkliga turer i pressen de senaste dagarna, vilket inte hindrar att jag inleder denna kolumn med att ta på mig den otacksamma uppgiften att försöka rekapitulera händelseförloppet.

Cirkusen började med att Roberto, programledare, krögare, före detta boxare, entreprenör, tv-kock, om det någonsin har funnits en mångsysslare så är det han, i torsdags kväll gick på bordell på Östermalm och åkte fast.

Det var illa. Och det blev inte bättre av att han nästa eftermiddag lät sig intervjuas av TV4 och utan att begripa det i princip erkände att han gjort sig skyldig till oaktsam våldtäkt, ett brott som skapades i samband med att Sverige fick samtyckeslagen 2018.

Ett fiasko som, försiktigt uttryckt, uppmärksammades i tidningar, radio och tv i helgen. Jag skrev själv en kommentar om en krishantering som har potential att bli skräckexemplet i framtida handböcker för pr-agenter och spinndoktorer.

Paolo Roberto intervjuades av TV4 bara timmar efter att han åkte fast för sexköp.

Det finns efter allt ståhej anledning att titta närmare på hur juridiken i sammanhanget ser ut.

Roberto fick en fråga om vad han ansåg var smutsigt med prostitution och svarade ”att man köper en kvinnas kropp, säkert någon som är dittvingad”.

En förutsättning för att brottet oaktsam våldtäkt ska begås är att brottsoffret befinner sig i en ”särskilt utsatt situation”.

I det här fallet tycks den unga kvinnan, som kommer från ett av Europas fattigaste hörn, ha tvingats till försäljning av sexuella tjänster. Människohandel kännetecknas ju inte av frivillighet.

Om den prostituerade är ett offer för trafficking befinner hon sig i en särskilt utsatt situation. Då kan det vara våldtäkt. Det har slagits fast i en hovrättsdom.

Det här gäller dock endast om Roberto har rätt. Tänk om han har missuppfattat situationen? Tänk om kvinnan inte är utsatt för människohandel? Tänk om hon säljer sin kropp frivilligt?

I så fall har han rent objektivt sannolikt inte gjort sig skyldig till våldtäkt. Då har han erkänt ett brott han inte har begått. En anledning så god som någon till att han borde ha konsulterat advokat innan han öppnade munnen.

(Jag anser i och för sig att det går att argumentera för att en människa som säljer sin kropp på grund av djup fattigdom alltid handlar under tvång, men den frågan är inte rättsligt prövad.)

Dessa förutsättningar kunde ha utretts bättre i pressen. Men det blir värre.

Olycksaligt påstods i tidningsartiklar att polis på plats utfärdat strafföreläggande åt Roberto och övriga tio torskar som åkte dit.

Så är icke fallet. Det är åklagare som utfärdar strafförelägganden i ett sammanhang som detta.

I går hävdade dessutom Expressen att Roberto å ena sidan redan var straffad och å andra sidan ska utredas för oaktsam våldtäkt. Det är inte mindre än två fel i det påståendet.

För det första har han inte straffats. Däremot har han i en fullmakt accepterat att åklagare ger honom ett strafföreläggande. Det är strängt taget en helt annan sak.

För det andra är det inte tillåtet att straffa en person mer än en gång för en gärning. Det finns en latinsk term för denna princip som vissa juristsnobbar älskar att strö omkring sig. Ne bis in idem (”icke två gånger för samma sak”).

Den här straffrättsliga principen är globalt erkänd och finns för säkerhets skull formulerad i allt från Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s rättighetsstadga till rättegångsbalken i svensk lag.

Nu är inte alltid Sverige ett föredöme på denna punkt. Det är bara sex år sedan som såväl EU-domstolen som sedan Högsta domstolen konstaterade att det är fel att först påföra personer som har dribblat med skatten ett skattetillägg och sedan döma dem till fängelse.

Det slutade med att fängelseportarna öppnades och över 40 personer släpptes.

Så vad väntar Roberto?

Åklagarmyndigheten meddelade i dag att utredning inleds om sexköp och oaktsam våldtäkt. Glöm allt vad den myndigheten tidigare sagt om snabbspår.

Ärendet kommer med tanke på medieståhejet att vridas och vändas på enligt konstens alla regler. Tv-intervjun är så till vida rena julafton för en hyfsat ambitiös åklagare som dessutom har ögonen på sig.

Men det innebär inte att vi ens är i närhet av åtal. Bevisribban är högt lagd.
Åklagare måste visa att Roberto handlat ”grovt oaktsamt”. Vilket blir nog så svårt. Och då inte bara för att han sannolikt kommer att modifiera svaren han gav till TV4.

Än knepigare kan det bli att bevisa människohandel. I förhöret på plats brukar spanarna koncentrera sig på sexköpet. Och även om den prostituerade säger att hon är utsatt för trafficking kan åklagaren få en jobbig uppförsbacke.

Kvinnorna brukar nämligen inte sällan försvinna efter razzian, ofta till sitt hemland, och är därefter svåra att få tag på. Kvar finns det ursprungliga förhöret, med lågt bevisvärde. Och hallicken har gått upp i rök.

Det är förenat med betydande faror att spekulera i fall som detta. Den som dristar sig till det riskerar att framstå som en idiot då facit föreligger.

Men om jag nu ändå ska försöka mig på ett inhopp som straffrättens Saida är följande mitt tips:

Paolo Roberto klarar sig, trots det hopplösa tv-framträdandet, undan med böter för sexköp.