Kampen om Arktis ökar i klimatförändringens spår
LONGYEARBYEN, SPETSBERGEN. Den norska kustbevakningens fartyg ligger i Isfjorden och sprider respekt. Med sitt helt grå skrov ser det ut som ett krigsfartyg.
Sådana får inte finnas på Svalbard som är en demilitariserad zon.
Det hindrar inte att det varmare klimatet får stormakterna att slåss om Arktis.
Plötsligt öppnas möjligheter som tidigare inte fanns när en stor del av Arktis var istäckt under nästan hela året. Då var det ett dött och ur politiskt och ekonomisk synvinkel tämligen värdelöst landskap. Knappt värstingisbrytarna kunde ta sig igenom isen mot Nordpolen.
Fortfarande är det en tuff och ofta fientlig miljö men länder och företag börjar se möjligheter att utvinna såväl olja, naturgas som sällsynta metaller. Åtminstone tio procent av världens oupptäckta oljereserver beräknas finnas här och så mycket som 25 procent av gasreserverna.
President Trump har upphävt det förbud som president Obama införde mot provborrningar kring Alaska.
Det är mindre än ett år sedan president Putin invigde den nya naturgasanläggningen i Jamal som exporterar bland annat till Europa.
Denna förnyade kapplöpning om Arktis resurser oroar givetvis. En läckande oljekälla i Arktis skulle vara en katastrof och kunna ställa till med irreparabel skada i detta ekologiskt känsliga område.
Ödets ironi
Dessutom är det lite av en ödets ironi att det är klimatförändringarna som leder till att Arktis öppnas upp och att länder då använder denna möjlighet för att utvinna ännu mer av fossila bränslen när världen behöver styra mot alternativa energikällor i stället.
När isen smälter öppnar det nya transportmöjligheter som kortar vägarna väsentligt tack vare nordvästpassagen och Nordostpassagen. Asien och Europa kommer närmare varandra. Restiden mellan Norra Europa och Norra Asien kan halveras.
Men öppnare vatten och mer aktivitet innebär också ett behov av att kontrollera området militärt. Militariseringen av Arktis kommer att öka.
Framförallt Ryssland som med sina fyra miljoner har flest människor boende i Arktis har satsat hårt på att bygga ut sina baser där. Särskilt manifesteras det i den toppmoderna basen på Franz Josef Land som ligger lika nära Nordpolen som Svalbard. Här mitt i det ogästvänliga polarlandskapet finns nu 150 ryska soldater stationerade och ett flygfält där stridsflygplan kan starta och landa.
Kina vill ha en bit
Kina, som inte ens har något av sitt territorium i Arktis vill också vara med och få sin bit av kakan. Stormakten har deklarerat sig som en "nära Arktis-stat" och gjort Arktis till en del av den nya Sidenvägen, det gigantiska infrasturkturprojektet för att säkra landets tillgång av råvaror.
För sex år sedan fick Kina observatörsstatus i Arktiska rådet vars permanenta medlemmar måste ha en del av sitt territorium norr om Polcirkeln.
Kina har forskningsstationer i Svalbard och på Island och det är inte bara för att bidra med viktiga forskningsresultat. Det gäller att markera närvaro och göra sig behövd. Särskilt om man egentligen inte är en del av Arktis.
Kim Holmén, Internationell direktör för Norska Polarforskningsinstitutet med säte i Svalbard och Tromsö, märker av det ökade intresset för Arktis.
– Jag känner det inpå bara kroppen varje dag, säger han. På kort tid har jag haft besök av fem senatorer från USA och en minister från Kina. En hel del av detta är positionering i syfte att ge legitimitet åt krav på resurserna uppe i Arktis. Men samarbete är alltid bra. Vi önskar samarbete om forskning.
Lyckträff för Norge
I backspegeln kan man säga att det var en lyckträff för Norge och Nato när Svalbardfördraget skrevs under 1920. Fördraget förvandlade det tidigare ingenmanslandet till norskt territorium med tillägget att alla länder som skriver på får bedriva näringsverksamhet där och att det är en demilitariserad zon.
Tidigare var de ekonomiska zonerna kring de arktiska staterna inte så intressant eftersom isen omöjliggjorde exploatering av naturresurser. Numera är positionering hård kring vad som tillhör vem. Än så länge sköts detta på ett fredligt sätt i Arktiska rådet som bildades 1996.
Men det senaste mötet i finska Rovaniemi i maj använde USA för att slå mot Kina. Trumps utrikesminister Mike Pompeo anklagade Kina för att otillbörligt försöka gynna sina kommersiella och militära planer i Arktis.
Flest isbrytare
Arktis är ett av få strategiskt viktiga områden i världen där USA sedan länge ligger i bakvatten och Kina och Ryssland satsar mycket hårdare. Ryssarna har överlägset flest kraftfulla isbrytare i Arktis. Till och med Sverige har fler än USA.
President Trump skrotade först planerna på att bygga nya amerikanska isbrytare med ändrade sig sedan.
Frågan är om det räcker för att försvara USA:s och den fria världens intressen i Arktis.
