Censur är inte rätt vapen mot propaganda
MARTIN SCHORI om desinformation, statens censur och skådespelare med ketchup i ansiktet
Kriget i Ukraina har som förväntat utlöst en svärm av propaganda, lögner och halvsanningar. Uppgifterna sprids på sociala medier, men också av ryska statliga medier som inte ägnar sig åt journalistik. Istället är deras enda syft att hjälpa Kreml att uppnå sina mål.
Att omvärlden försöker möta den ryska desinformationsmaskinen är inte konstigt. Men sättet vi gjort det på hittills är långt ifrån oproblematiskt.
Techjättar som Facebook och Twitter har ägnat åratal åt att säga att de inte är publicister utan snarare bara distributörer av information. Men nu agerar de plötsligt precis som publicister gör. Facebook har nyligen raderat - förvisso fullständigt bisarra - inlägg från ryska ambassaden och Twitter döljer inlägg från de statliga medierna Sputnik och RT.
Och myndigheterna, ja de går ännu längre. Post- och Telestyrelsen ”förväntar sig” numera att bredbandsleverantörer ska blockera RT, något som bland andra Telia redan gjort. Detta efter ett EU-direktiv.
Det finns säkert en och annan utanför Ryssland som tror att allt är frid och fröjd i Ukraina. Som går på snacket om att bilderna på skadade människor egentligen föreställer utklädda, inhyrda statister med ketchup i ansiktet.
Eller att ett bombat barnsjukhus i själva verket är ett högkvarter för hemska nazister.
Men att några blir lurade, eller vill bli lurade, är nog priset vi måste betala för ett öppet samhälle. Man ska tänka sig väldigt noga innan man som stat går in och censurerar, för det är ju för en gångs skull det rätta ordet här, medier. Även kassa sådana. När man väl öppnat den dörren är risken stor att den fortsätter stå öppen under lång tid framöver.
”En av pressfrihetens värsta fiender Vladimir Putin pumpar ut propaganda och desinformation och förtrycker fria och oberoende medier. Att EU och svenska företag bemöter detta med samma metoder, som censur, är vansinnigt!” skrev organisationen Reportrar utan gränser, RUG, på Twitter häromdagen.
Jag håller med, men det gör inte alla. Jag kan visserligen förstå frustrationen hos Eliot Higgins, chefredaktör för det prisbelönta grävteamet på Bellingcat, som skriver att man bara borde ”sparka ut de propaganda-spyende kontona” från olika plattformar. Men som RUG säger: det måste finnas andra metoder.
Som journalistik, till exempel.
Journalistik enda sättet att tränga igenom propaganda
Att göra journalistik på plats i Ukraina, vilket egentligen är det enda sättet att på riktig tränga igenom propagandan på båda sidor, blir tyvärr allt svårare.
Med färre reportrar på plats kommer vi få förlita oss på uppgifter, bilder och filmer från vittnen i Ukraina, men också aktörer som sprider propaganda.
Även bilder som spridits i propagandasyfte kan i vissa fall vara nyheter, om händelsen går att bekräfta. I princip alla som tipsar eller hör av sig till medier har ett bakomliggande syfte, även när det inte gäller brinnande krig.
Men då gäller det för journalister att göra som vanligt: hålla huvudet kallt och ha nyhetsvärdet och allmänintresset i fokus. Alternativet är inga bilder alls, och det är inget alternativ.