En 42-årig man hade inte behandlats så här
Gamla är lågt värderade – därför misshandlades de i covidvården
Sågningen av den medicinska vården på landets äldreboenden i samband med coronan är knappast överraskande. Man hade redan anat.
Lika sorgligt är dock att det speglar vår inställning till gamla, sjuka människor. De har ett lågt värde.
Det är Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, som granskat den medicinska covidvården av dem som bodde på landets äldreboenden, särskilda boenden, i våras.
De som undersökts är de som insjuknat i covid eller som misstänktes vara covidsjuka. Undersökningen har genomförts under två perioder, under februari och mars samt maj och juni. Ingen förändring till det bättre mellan de båda perioderna kunde noteras.
Kritiken är skarp, för att inte säga förödande.
– Lägstanivån är helt enkelt för låg, säger Sofia Wallström, chef för Ivo.
Den allvarliga kritiken sammanfattas i fyra punkter:
- De äldre har inte fått vård och behandling utifrån sina individuella behov.
- Äldre och deras nära anhöriga har inte gjorts delaktiga i vården.
- Vård i livets slutskede, alltså när man vet att döden är oundviklig, har inte genomförts enligt gällande regler.
- Det går inte att följa vårdbesluten eftersom informationerna i primärvårdens journaler är bristfälliga.
Men det värsta är kanske att en femtedel, tjugo procent, av de sjuka eller misstänkt covidsjuka på äldreboendena inte fått en individuell bedömning av läkare. De har baserat sina beslut på andra – eller i vissa fall – till och med på tredjehandsuppgifter.
– Det är inte acceptabelt, sammanfattar Sofia Wallström kritiken.
Man blir som sagt inte särskilt förvånad. Många av dem som dog, särskilt under våren, var hemmahörande på särskilda boenden. Basala hygienrutiner konstaterades vara under all kritik.
Sedan dess har personalen massutbildats i handtvätt och annan hygien-abc.
Men frågan är ju hur det kunde bli så här. Det är ju inte så att allt blev sämre på grund av pandemin. Det har varit dåligt länge men bristerna blottlades av den. Ivo talar om systemfel.
Jag tror att det främsta skälet är att det tillåtits vara så illa är att det handlar om gamla och sjuka.
Om man bor på ett särskilt boende är man inte bara gammal. Man är dessutom så sjuk, i demens eller annan sjukdom, att man inte kan bo kvar i sitt hem. Inte ens med fem till sju besök om dagen från hemtjänsten.
De är ingen stark påtryckargrupp. De har ingen organisation som för deras talan. De befinner sig helt enkelt väldigt långt ner på skalan. De har ett lågt värde.
Jag vågar påstå att ingen läkare skulle våga ge ordinationer på basis av observationer från en undersköterska som rapporterat till en sjuksköterska som talat med läkaren om patienten är en 42-årig man i karriären.
Men med gamlingar går det. Eller har i alla fall gått.
En del av förklaringen kan också vara att kommunerna är huvudmän för de särskilda boendena. Medan regionerna, de gamla landstingen, är ansvariga för den medicinska vården. Delat ansvar är inte alltid bra.
Samtliga 21 regioner har nu på sig till januari att presentera planer hur de ska åtgärda allvarliga bristerna. Vi är många som hoppas på framgång i det arbetet – och i genomförandet.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällefrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.