Dags att byta plats på grillen och köket

Vad fasen är det som inträffar varje sommar?!

Varför ska pappor som min pappa plötsligt trava in och agera så kallade grillmästare? Det är helt ofattbart. I min uppväxt har mamma lagat maten. Varenda gång. På foton, i minnen och på barnteckningar står hon alltid vid spisen.

Pajer, sallader och grytor. Barnkalas, födelsedagar och studentmottagningar.

Pappa har skött ekonomi, hus, bil och städning, men i köket har jag aldrig stött på honom. Förutom en gång. Ett traumatiskt minne. Jag var fem och storebror Henrik var åtta. Mamma Ing-Marie höll i ett föräldramöte och hade lämnat pappa Lars-Erik ansvarig för middagen. En stor konservburk med fiskbullar var planen. Öppna, häll i kastrull och värm. Vad kan gå fel? Men ... när jag, en femåring i lila snickarbrallor, fick se burken bröt helvetet lös. Jag skrek och var otröstlig.

Det var ju fel fiskbullar. Jag vill ha den orangea såsen. Inte den äckliga vita! Det var den så kallade hummersåsen jag föredrog. Tårarna rann längs mina snoriga kinder. Det var då pappa gjorde sitt första (och sista) kulinariska experiment. I en desperat handvändning fixade han enkelt och smidigt fram den eftertraktade hummerkulören. Hur då, undrar du? Jo, med ketchup. Ketchup!

Så, ungar, här har vi hummersås! Det hela slutade med att vi båda grät och fick hönökaksmacka med hushållsost och o´boy. Ibland kan jag fortfarande känna ketchup-dill-fisksmaken i gommen. (Förlåt pappa om jag lämnar ut dig. Dessutom: du kan ju koka wienerkorv.)

Som sagt, min pappa är ingen kock, men mamma, däremot, hon vet allt om matlagning. Om temperaturer, tider, kryddor och marinader, så varför denna bisarra grilltradition?

Jag är totalt för jämställdhet i köket, men detta är ju löjligt. Är det elden, den giftiga tändvätskan eller dom långa grillredskapen som plötsligt gör det för farligt för alla kvinnor att vända två gånger på en köttbit?

Jag har ju fattat grejen; som vanligt ska gubbarna ta över så fort det blir lite spektakulärt, för då blir det tydligen macho. Precis som i tv:s ”Solsidan” är det varje mans dröm att få stå vid sin Weber och glänsa inför grannarna. Oftast grillar pappa på ganska bra.

Men, råkar han bränna, glömma eller missa så händer det något kring bordet. Vi håller masken. En man får inte misslyckas med grillning. Då är det synd om honom, och han tar det högst personligt. Han blir grinig och stingslig som en liten pojke. Stackars modiga gubbar som lagar mat till sina svältande familjer över farlig, öppen eld framför grottan, och så blir det seeegt! Sluta dalta. Ut med mammorna vid grillarna, sluta låtsas inför era män att det skulle vara svårt.

Jag säger det nu: Grillning är pinsamt enkelt! Låt papporna göra den tråkiga, tröttsamma vardagsmaten i stället. Varför ska brudarna stanna inne så fort det blir lite lätt och kul med matlagning? 

Följ ämnen i artikeln