Ebba Busch är lika usel som sossarna

Regeringen tycks ha ärvt Socialdemokraternas besatthet av att stifta så dåliga lagar som möjligt.

Det är synnerligen oklokt av energiminister Ebba Busch att strunta i Lagrådets kraftiga kritik mot utformningen av elstödet.

Ett stöd som inte ska blandas ihop med det som Busch presenterade i går och som är generösare än tidigare utfästelser.

De pengar som den här kolumnen handlar om är de som energiministern lovade strax före jul.

Förvirrande, jag vet, regeringens episka misslyckanden de senaste månaderna med att infria vallöften om högkostnadsskydd må bjuda på betydande underhållning, men det är inte alldeles enkelt att hänga med i alla turer.

 

För att Försäkringskassan ska kunna hantera utbetalningarna krävs ändringar i lagar om sekretess och skatter.

Och det är här Lagrådet, en myndighet vars uppgift är att granska lagförslag innan de träder i kraft, kommer in i bilden.

Dessa jurister, hämtade från Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen, har tittat närmare på såväl lagstiftningsproceduren som innehållet i de nya lagarna.

Förslaget bygger på två departementspromemorior som har arbetats fram under stark tidspress och som sedan skickades ut på remiss.

Remissinstanserna, det vill säga de myndigheter och organisationer som har specialkunskaper i en viss fråga och som förväntas kunna ge lagstiftare ökad kunskap om nya paragrafers nytta och konsekvenser, fick inte lång tid på sig.

Remisstiden för den ena promemorian var en vecka. Och för den andra en halv dag.

En halv dag för att sätta sig in i någonting så komplicerat som ett undantag från en grundläggande princip i Sveriges demokratiska statsskick, den om allmänna handlingars offentlighet, bilda sig en uppfattning och slutligen författa ett väl avvägt svar.

 

En halv dag. Det hade gått att skratta åt eländet om det inte vore för att remissförfarandet är av central betydelse i lagstiftningen.

Hur lång remisstiden ska vara är inte reglerat i grundlagen. Ofta har instanserna två-tre månader på sig. Det behövs så pass lång tid för att göra ett bra jobb.

Det ligger i sakens natur att lagar ibland måste forceras, men så här kort tid är fullständigt oseriöst.

Elva av 27 remissinstanser valde att låta bli att svara på den ena promemorian. Nio av 24 på den andra.

Lagrådet påpekar att det ska krävas ”mycket starka skäl” för att ha så en så här snäv deadline.

Vilka är då dessa skäl? Det har inte regeringen brytt sig om att förklara.

Justitieråden skriver att den korta tiden inte är ”acceptabel” och fräser sedan att förslaget av denna anledning inte ”kan ligga till grund för lagstiftning”.

Särskilt mycket muntrare läsning är inte avsnittet om innehållet i lagen.

Regeringen har beslutat att det ska hållas hemligt vilka som får stöd och hur stort stödet blir i de enskilda fallen.

Lagrådet påpekar att allmänna handlingar utgör ”en av hörnstenarna i vårt demokratiska statsskick” och att de bidrar till den fria åsiktsspridningen och en debatt grundad på fakta i viktiga samhällsfrågor.

Sekretessen väger tyngre, den enskildes integritet ska värnas, kontrar regeringen. Ett resonemang som Lagrådet fnyser åt.

 

Jag kan inte alldeles frigöra mig från misstanken att regeringens omsorg om elkunderna egentligen handlar om hur pinsamt det skulle se ut den dagen kvällspressen sätter tänderna i utbetalningarna.

Berättelser om miljardärer i grosshandlarvillor med eluppvärmd pool på Lidingö som får väldigt mycket mer pengar än vanligt folk i småhus i Norrlands inland är det sista högern behöver.

Ebba Busch lät hursomhelst i går meddela att hon struntar i lagrådet:

”Folk skriker efter att det här behöver komma nu. Och det är på det svenska folkets sida som jag står”.

Att regeringen så flagrant struntar i en så pass viktig institution som Lagrådet borde vara lågt hängande frukt för oppositionen.

 

En skällande Morgan Johansson på Twitter. Besk kommentar från Magdalena Andersson i tv. En välfunnen sarkasm från Ygeman.

Men sossarna håller låg profil. Och det finns en anledning till det. De är nämligen inte ett dugg bättre på att respektera Lagrådet.

Sågningen för undantagslagen för Cementas kalkbrytning på Gotland var brutal. Paragraferna bröt mot grundlagen och skadade tilltron till rättsväsendet.

En annan klassiker var den hopplösa gymnasielagen. ”Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”, suckade uppgivna justitieråd.

Sverige har två politiska block som tycks tävla i att vara så usla som möjligt på någonting så viktigt och grundläggande som lagstiftning.

Det är lika egendomligt som beklämmande.