Rättsosäkerheten växer i takt med Sverigedemokraterna
Man bör inte vara en vit, medelålders heterosexuell man åtalad för sexbrott om det sitter vänsterpartister i domstolen. Då finns en överhängande risk att man blir dömd på förhand.
Än större risk löper man med mörk hudfärg eller arabiskt namn om det sitter sverigedemokrater i domstolen, oavsett vad åtalet gäller.
Det här kan se ut som självklarheter men har ändå letts i bevis av några akademiska forskningsinsatser. Nämndemän, alltså lekmannadomare utsedda av riksdagspartierna, dömer i fullt mätbar grad politiskt. I asylmål dömer nämndemän från Vänsterpartiet milt och deras kolleger från Sverigedemokraterna strängt. Om nu någon trodde något annat.
Det här är inte precis någon nyhet. Med fniss minns jag ett tryckfrihetsmål där staten åtalade tidskriften Folket i Bild/Kulturfront och där rikets högste jurist Justitiekanslern, tillika regeringens advokat och åklagare, använde sig av rätten att utesluta två folkpartister från juryn och Folket i Bild/Kulturfront lika självklart svarade med att utesluta två sossar. Till och med statens högste juridiske ämbetsman utgick från att politiskt tillsatta domare eller jurymedlemmar dömer politiskt. Att han ville göra sig av med just folkpartister kan möjligen verka konstigt i dagens politiska verklighet. Men förr i världen var folkpartisterna liberaler. Medan sossarna uppfattade sig som statens företrädare, således som motståndare till små fräcka vänstertidningar.
I dag är läget betydligt allvarligare. Ett system med politiskt tillsatta domare förändras nämligen med politiken. Eftersom nämndemän tillsätts i proportion till riksdagspartiernas storlek börjar det nu krylla av sverigedemokrater i våra domstolar. Och deras partilinje är att i görligaste mån rensa i invandrarbeståndet och inte se så formellt på beviskraven om den tilltalade är mörkhyad eller har ett arabiskt namn, en så kallad babbe på partijargongen.
Ju fler sverigedemokrater i domstolarna, desto större rättsosäkerhet för alla i Sverige med en eller annan invandraridentitet. Liksom om Vänsterpartiet mot förmodan skulle uppnå samma styrka som SD och rättsosäkerheten i motsvarande grad skulle öka för vita heterosexuella män från medel- eller överklassen.
Detta är självklarheter. Jag har svårt att föreställa mej hur någon enda politiker skulle vilja dra ut i försvar för systemet. Utom då förstås SD:are som öppet beundrar politiseringen av domstolväsendet i Polen och Ungern.
Hur kan det då komma sig att vi envist bibehåller systemet?
Till dels har det med tradition och konservatism att göra, till dels med en sorts politisk lättja. På 1800-talet och en bit in på 1900-talet bestod rådhusrätterna, den lägsta instansen, av en lagfaren domare och tolv nämndemän. Då krävdes en enig tolvmannanämnd för att överrösta domaren. Systemet var tänkt som en folklig försäkring för den händelse domaren blivit tokig. Med tiden bantades nämnden ner av kostnadsskäl och när jämlikhetidealet dök upp i politiken gavs nämndemännen lika rösträtt. I de fall de politiskt tillsatta domarna numera överröstar de två riktiga domarna brukar utslaget korrigeras i nästa instans hovrätten där yrkesdomarna har majoritet med 3-2.
För de politiska partierna har systemet tjänat som en försörjningsinrättning för trogna partigängare som inte dög till riksdagsledamöter eller annat fint. Därför partiernas ovilja att göra sig av med det föråldrade systemet.
Och att införa ett nytt system där domstolarna fick rekrytera lekmän på annan grund än partitillhörighet skulle bli oerhört krångligt och tidsödande. Som när amerikanska domstolar skall tillsätta en jury.
Sverige står följaktligen inför två val. Aningen behålla vårt nuvarande system och fortsätta marschen mot alltmer politiserade domstolar och liksom Ungern få EU efter oss.
Eller också avskaffa nämndemannasystemet. Den folkliga närvaron och konrollen som var tolvmannanämndens uppdrag sköts i dag av de (fortfarande) fria medierna.
Om detta borde alla kunna vara överens utom SD. Men lika lite som jag skulle vilja dömas av sverigedemokrater skulle Jimmie Åkesson (SD) vilja ställas inför en domstol som bestod av vänsterpartister.
För övrigt anser jag att…
…Sven Tumba (Johansson) tveklöst är tidernas svenske ishockeyspelare. Liksom hans lag Djurgården är tidernas lag. Liksom det största ögonblicket är när Peter Forsberg, Mats Sundin och Nicklas Lidström sa farväl med målet som gav OS-guld 2006.
…när Sveriges allra rikaste får störst bidrag till elräkningarna är det inte för att de behöver det eller ens kommit på tanken att kräva det. Men det är tvättäkta högerpolitik.