Extremvärmen har skapat nya akuta behov
Det börjar bli lite av en vana, detta att förbereda sig för årets första riktiga franska värmebölja. I morgon lördag annonseras 38 grader i Paris. I de sydvästra delarna av landet väntas kvicksilvret klättra över 40 på flera ställen och tidningarna är fulla av husmorstips på när man ska vädra, sova och vilka gröna plantor som kan hjälpa till att sänka innetemperaturen några decimaler.
Det är överlevnadsguider vi matas med i tidningar och tv. Fransmännen har lärt sig av augusti 2003 då man uppskattar att 15 000 människor dog av la canicule, det franska ordet för värmebölja som kommer från latinets ”liten hund”, vilket också är det enda roliga med det hela. De senaste tjugo åren har extremtemperaturer blivit allt vanligare här under sommaren och de kommer allt tidigare.
Den här veckan sammanfaller värmeböljan med flera nationella intressen. På söndag hålls andra rundan i parlamentsvalet, samtidigt som det är examenstider för gymnasiestudenter. På onsdag förmiddag skrev sistaårseleverna nationellt prov i filosofi i skolbyggnader som generellt saknar air conditioning, och instruktionerna till lärarna är många. Så sent som 2019 flyttades studentexamen fram ett par veckor för att undvika extrema temperaturer, i år ska byggnaderna vädras nattetid och examinatorerna vara extra uppmärksamma på elever som uppvisar tecken på värmeslag.
Inom hemtjänsten har man sedan länge ett protokoll att följa när temperaturerna stiger över 30 och i storstäderna öppnar särskilda kylrum och stadens parker nattetid för att seniora medborgare ska kunna fläkta sig.
I veckan presenterade regeringen ett paket på fem miljarder kronor för att ”åternaturalisera” franska städer med hjälp av bland annat plantering av fler växter för att hålla temperaturerna nere. Det är inte frågan om preventivt arbete längre. Detta är panikåtgärder för att klara det nya normala, det vill säga temperaturer som drar mot 40-strecket flera gånger under sommaren.
Och samtidigt har den franska staten nyligen fällts i domstol för att inte leva upp till sina egna koldioxidmål under perioden 2015–2018.
Att klimatförändringar orsakade av mänskligt beteende bidrar till höjda temperaturer är numer allmänt accepterad kunskap över hela planeten (förutom lokalt konspiratoriska avvikelser hos Åke, Gunnar och Berra i min mejlkorg). Följderna av detta manifesteras redan nu i torkor, nedbrutna ekosystem och stora flyktingrörelser. Men vad gör dessa temperaturer med oss mer direkt?
Högtryck som det i Frankrike och sydvästra USA just nu har skapat akuta behov för att förstå vilka påfrestningar på människokroppen som ihållande extremvärme innebär, och vad vi kan göra för att skydda oss. Vetenskapliga undersökningar har mestadels gjorts under kortare perioder och med hjälp av artificiell värme, något som inte nödvändigtvis går att översätta till det verkliga livet.
– Vi känner inte till de långsiktiga konsekvenserna av att gå upp varje dag och jobba i tre timmar i nära dödlig värme, svettas massor och sen gå hem, säger klimatforskaren Matthew Huber till New York Times.
Det vi vet är att människor som dör av värme gör det i stroke, hjärt-kärlrelaterade orsaker eller på grund av njurar som inte orkar. Extrem värme skadar våra organ, celler och DNA och skadorna är värst hos gamla, små barn och redan sjuka människor. Hos samhällets svagaste, om man så vill. Men ändå hålls makthavarna sällan till svars för just hälsofarorna i klimatförändringarnas spår. Förmodligen för att västvärlden inte drabbats särskilt allvarligt förrän nu.
Årets fråga på det franska filosofi-provet för examensstudenterna lyder förresten: ”Är det upp till staten att bestämma vad som är rättvisa?”